På Folk och försvar pågår i dagarna livliga diskussioner om det svenska NATO-medlemskapets vara eller icke-vara. Medan Alliansen i stort inser värdet av en fullfjädrad anslutning till försvarsalliansen i dessa oroliga tider, är regeringspartiet splittrat mellan utrikesministerns nej och försvarsministerns ja. Ryssland utgör ett akut hot mot Sverige. Dess aptit på territoriell utvidgning, illustrerad av annekteringen av Krim, och på underminering av EU:s och USA:s interna sammanhållning och demokratiska processer framstår som omättlig. Det ryska krigsmaskineriets brott i Syrien är väldokumenterade.
Och medan vi i Sverige ”käbblar” om huruvida vi ska med i den nordatlantiska försvarsorganisationen eller ej, väntar andra länder otåligt i kö för att upptas i det. Orosmomentet är detsamma som i Sverige, nämligen vår mäktiga granne i Öst. Bosnien-Hercegovinas strävan efter medlemskap i NATO och EC/EU kan dateras till landets självständighetsförklaring 1992 och den stöds av en majoritet av landets befolkning, dock i huvudsak av bosniaker. De bosniska kroaternas politiska representanter velar, medan den bosnienserbiska ledningen på samtliga nivåer får sina instruktioner från Belgrad och, ja, ni gissade rätt, Moskva.
Den 12 januari skrev Julian Borger, The Guardian, att Ryssland utbildar och stöttar serbiska paramilitärer, i Serbien och Bosnien, i det dubbla syftet att förhindra Bosniens inträde i NATO, samt att möjliggöra en framtida utbrytning av den serbiska entiteten i landet, Republika Srpska. Bilderna på uniformerade och beväpnade serbiska nationalister i bosniska städer väcker till liv kusliga minnen av folkmord, massgravar och taggtrådsomslutna koncentrationsläger.
Rysslands destruktiva inflytande på den politiska stabiliteten i Bosnien riskerar att antända ännu en blodig konflikt vars humanitära konsekvenser, i form av väldiga flyktingströmmar, kommer att kännas av i Sverige och EU. Dörrarna in till NATO står vidöppna för Sverige, men trots uppenbar fara vägrar vi att gå med. Bosnien, Ukraina och Georgien vill ingenting hellre.
Låt oss dra lärdomar av andras erfarenheter, så att vi själva slipper uppleva dem.