Att satsa på Tjustbanan en en investering som gynnar såväl ekonomin som samhället i stort, menar insändarskribenten.
Att vi behöver tänka på miljön och klimatet är ingen nyhet. 2030 är målet att vi ska släppa ut 70 procent mindre än vi gjorde 2010 i transportsektorn samt vara oberoende av fossila bränslen. För att uppnå dessa mål behöver vi öka anknytningarna mellan Sveriges städer. Det gäller inte bara de största utan även de mindre städerna behöver anslutas på ett effektivt sätt till resten av landet.
Tjustbanan är en viktig del för Västervik och de andra tätorterna som den går igenom. Tjustbanan är Västerviks länk till hela Sveriges infrastruktursystem. Från Linköping kan man åka till till exempel Åre, Stockholm och resten av Europa som Berlin och Paris via Malmö/Köpenhamn. Det är viktigt att ha tillgång till resten av infrastrukturen för att kunna resa effektivt. Speciellt när vi försöker minska antalet bilar på vägarna. De minskade bilresorna skulle hjälpa med klimatmålen och minska utsläpp.
En bättre och mer pålitlig järnväg skulle leda till fler jobbmöjligheter och fler utbildningsmöjligheter. Det finns redan flera människor som bor i Linköping och pendlar till Västervik varje dag och tvärtom. Med en bättre järnväg skulle fler kunna göra samma sak. Låginkomsttagare, unga och klimatmedvetna skulle få större möjligheter till jobb och utbildning som inte finns tillgängliga idag. De mindre tätorterna skulle få fler möjligheter och det skulle kunna minska utdöendet av landsbygden och mindre tätorter. Det skulle till och med kunna göra dessa platser mer attraktiva än vad de är idag.
Allt detta skulle bidra till ekonomin, ökade skatteintäkter och ett mer utvecklat och jämlikt samhälle. Unga människor skulle få större möjlighet att resa och upptäcka Sverige eller hälsa på vänner och släkt utan att en vuxen med körkort behöver vara involverad. Ungdomarna skulle bli mer självständiga och klara sig bättre i vuxenlivet senare. Att i ung ålder kunna röra sig fritt och smidigt i landet skulle förstärka deras empati och förståelse för andra människor. Något som i sin tur kan leda till en starkare demokrati.
Ett argument emot att investera i Stångådals- och Tjustbanorna är att det är dyrt och att banorna redan är opålitliga. Det skulle kosta cirka två miljarder kronor att rusta upp banorna. Men för att sätta det i perspektiv så kommer järnvägen mellan Borås och Göteborg att kosta 18,5 miljarder kronor. Om Trafikverket skulle investera i banorna så är Region Kalmar län beredd att betala en fjärdedel av kostnaderna. Och enligt regionen så kan “ytterligare en fjärdedel finansieras genom tidigareläggning av redan planerade åtgärder samt lägre löpande underhållskostnader när banorna är upprustade".
Många delar av Tjustbanan har dålig standard vilket gör att tågen går sönder, skriver debattören.
Anledningen till att Tjustbanan är den järnväg i Sverige som har mest förseningar och inställningar handlar om att banan är i så dåligt skick att den slår sönder tågen som åker på den. Tjustbanan och delar av Stångådalsbanan har av den anledningen ett distinkt ljud som man hör när man åker på dem, till skillnad från andra järnvägar i landet. Trafikverket har under flera års tid inte brytt sig om många av de regionala järnvägarna i landet vilket har lett till läget som det är idag. Men med en upprustning försvinner de problemen och tågen skulle avgå mer punktligt och ha betydligt mindre förseningar.
Kombinationen av att förhindra sönderslagning av tågen och det faktum att regionen har en beställning på nya tåg löser de relevanta problemen. Region Kalmar län tillsammans med andra regioner i Småland under namnet Krösatågen har nämligen beställt 26 nya tåg. Av dessa 26 tåg är åtta biomodulära tåg som ska åka på Tjust- och Stångådalsbanorna från och med början av 2026. För att tågen ska kunna köra som planerat måste det installeras ett nytt och modernt signalsystem på båda banorna. Som tur är så har Trafikverket bestämt sig att installera det moderna signalsystemet i tid till att tågen anländer. Men det finns fortfarande samma problem som tidigare. Banorna slår sönder tågen som kommer behöva lagas kontinuerligt.
Sammanfattningsvis vill jag hävda att en upprustning av Stångådalsbanan och Tjustbanan skulle bli en viktig del av regionens utveckling. Det skulle leda till fler jobb- och utbildningsmöjligheter samt minska antalet inställda tåg och öka deras punktlighet markant. Ytterligare positiva effekter skulle vara större möjlighet för bland annat unga att resa och utforska i landet vilket leder till ökad empati och förståelse för andra människor.