Revorna i idrottsrörelsen är djupa

Mer än varannan idrottsförening är orolig för framtiden och för tapp av medlemmar, ledare och tränare. Störst är oron för att tappa tonåringar men idrottsföreningar är även bekymrade för ekonomin.

Det kommer att ta tid för idrottsrörelsen att återhämta sig efter pandemiåren.  Därför behövs ett långsiktigt stöd, menar skribenterna.

Det kommer att ta tid för idrottsrörelsen att återhämta sig efter pandemiåren. Därför behövs ett långsiktigt stöd, menar skribenterna.

Foto: Gustaf Månsson/SvD/TT

Debatt2022-03-28 05:12
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Pandemin har skapat stora revor i idrottsrörelsen. Att idrottsrörelsen är stark, vital och engagerad är viktigt för vårt samhälle, för att våra barn och ungdomar ska må bra, hitta en plats där de är en del av gemenskap och glädje och möts över gränser. Idrottens betydelse för var och en av oss och för samhället som helhet accentueras av oron i världen. Vi måste vara en välkomnande plats för alla. För att lyckas laga revorna efter pandemin behövs långsiktigt stöd.  

Men det kommer att ta tid för idrottsrörelsen att återhämta sig och skapa kraft framåt. Därför behöver vi ett långsiktigt stöd och vi hoppas av hela vårt hjärta att regeringen nu visar att de också ser vårt behov.  

Vi vill att regeringen ger ett återstartsstöd med 300 miljoner kronor per år för 2023-2025

Föreningarnas oro för att tonåringar ska sluta eller inte komma tillbaka är allvarlig. Dagens barn och tonåringar är framtidens ledare och vuxna i samhället. Många tonåringar har under perioder inte kunnat idrotta på grund av pandemin men även tvingats till lång tid av gymnasiestudier på distans. Ensamhet och isolering har inneburit ökat stillasittande och konsekvenserna riskerar att bli en farsot som måste bekämpas för att den inte också ska bli en pandemi som påverkar hela samhället under lång tid framöver. Vi är också oroliga att idrottsrörelsens engagemang tas för givet och för hur länge orken hos våra ledare ska räcka. Vi ser att trots de utmaningar som föreningarna möter i spåren av pandemin tar ideella idrottsledare initiativ för att välkomna flyktingar från Ukraina. Detta då ledarna vet kraften av en meningsfull fritid och vikten av att välkomnas in i en gemenskap.  

Bilden av en stukad idrottsrörelse där idrottsledare, förtroendevalda och aktiva har kämpat i motvind är tydlig. Två år i virusets skugga har haft omfattande påverkan på idrottsföreningar i Sverige och Småland. Den dystra bilden stärks av statistik som för exempelvis Västerviks kommun visar 48 000 färre deltagartillfällen (-26 %) under 2021 jämfört med före pandemin år 2019. I Vimmerby är minskningen hela 28 %!

Idrotterna har drabbats olika. I Småland hör brottning, gymnastik, kampsporter och idrotter för personer med funktionsnedsättning till de som drabbats hårdast. Men oron finns hos många fler. Det finns också ljusglimtar i mörkret efter pandemin såsom nya sätt att träna och tävla, att mötas, att utbilda och att driva demokratiska processer. Det finns till och med idrotter som har fått fler medlemmar under pandemin.  

Trots ljusglimtarna har sociala sammanhang som vanligtvis sker innan och efter träningar och matcher/tävlingar uteblivit på grund av restriktionerna. Det har påverkat engagemanget och demokratin negativt. Bildningen som sker naturligt i samtal och grupper har till stor del uteblivit.  

Idrottsrörelsen är en arena för möten mellan människor. Ledarna tar fram redskap, bollar och sätter upp kontroller i skogen och planerar övningar. Här ges en stund med rörelse, skratt, utmaningar, svettdroppar i pannan och en möjlighet att inte tänka på annat än just det som sker här och nu. En stund som får dig att må bättre.  

Varje krona som satsas på idrottsrörelsen är en investering som ger mångdubbelt tillbaka.