Andreas Billtorp (M) gick för en tid sedan ut och försvarade friskolesystemet. Billtorp missar att friskolorna för med sig en hel rad problem.

Valfrihet som Billtorp talar sig varm för existerar till att börja med enbart i teorin. Vetenskapliga studier och granskande reportage visar hur många friskolor väljer bort elever med diagnoser eller elever som är av utländsk härkomst. Skolorna väljer i praktiken sina elever, inte tvärtom, och man väljer de elever som kostar minst. Så blir det när skolor drivs med vinstsyfte, vinsten går före kärnuppdraget, att utbilda barn och ungdomar och att ge dem så goda förutsättningar som möjligt i vuxenlivet.

Vidare har många friskolor ett kösystem, vilket fråntar elever vars föräldrar inte varit snabba med köregistrering, som har flyttat till annan ort eller vilka orsaker det än må vara, deras rätt att fritt välja skola. Den så kallade ”valfriheten”, rätten att fritt få välja skola, existerar enbart för vissa.

Ett annat problem med friskolor är den betygsinflation de för med sig. Friskolornas elever har på pappret mycket bra betyg och kunskaper. Men högskolor och universitet larmar om att studenternas språkkunskaper och förmåga att formulera sig väl i skriven text har sjunkit över tid och att en ganska stor andel av högskolornas studenter håller en nivå långt under vad som krävs för att kunna ta sig igenom sina högskoleutbildningar, trots godkända och ibland dessutom riktigt höga betyg från gymnasienivå. Deras betyg från friskolegymnasierna är kraftigt överdrivna och missvisande. Friskolornas konkurrens mot varandra och mot den kommunala skolan skapar en betygsjakt med betygsättningar som saknar förankring i elevernas faktiska kunskaper.  

De religiösa friskolorna är ett specialfall värt att nämna. Det har konstaterats gång efter annan att olika religiösa friskolor brutit mot både läroplaner och antagna värdegrunder som ska gälla för all svensk skolundervisning. Dessa skolors existens bidrar till att förstärka segregeringen mellan olika religiösa grupper samt mellan dem och majoritetssamhället, en klar nackdel för eleverna i när de kommer ut i samhället och yrkeslivet.

Med dessa fakta som grund vågar vi alltså påstå att friskolesystemet som sådant haft en rent negativ inverkan på undervisningskvaliteten i svensk skola. Den trenden måste vi vända och ett upphävande av friskolesystemet vore ett av de nödvändiga stegen i rätt riktning.  

Man får också ha förståelse för att de ständiga nedskärningarna i kommunala skolor leder till en ökad efterfrågan på friskolor. Brist på ändamålsenliga lokaler, personal och undervisningsmaterial är skriande på många håll. Det är därför ett ganska billigt grepp av socialdemokrater och vänsterpartister att kritisera friskolesystemet när det är den nedskärningspolitik de själva fört fram som banat väg för friskolorna.

Vi vill vara tydliga med att vi inte riktar någon kritik mot enskilda friskolor eller de lärare som arbetar där, många ger sina elever en mycket bra utbildning. Problemet ligger som vi här påvisat i de negativa konsekvenser som friskolesystemet leder till oavsett vad enskilda lärare och skolledare vill.

Varken borgerliga friskoleivrare eller nedskärningspolitiker av valfri färg tar i den viktiga grundorsaken till skolans problem – resursbristen. Skolan behöver rejäla satsningar för att komma ifatt. Det kommer att kosta pengar, och det måste få kosta pengar. Vi socialister är beredda att göra de prioriteringar som krävs!