Det är många som drömmer om att öppna en egen krog eller ett pensionat. Ett ställe som de med själ och hjärta fixar till och sätter sin personliga prägel på. Majoriteten av våra besöksnäringsföretag är faktiskt små företag som drivs av duktiga eldsjälar. På sista raden, efter skatter, personalkostnader och annat, blir det sällan några stora pengar kvar i plånboken. Det är en näring med små marginaler, men ändå har vart femte nytt jobb i Sverige under de senaste tio åren skapats inom besöksnäringen. 36 procent av alla anställda och företagare är dessutom utlandsfödda. Siffran för övriga arbetsmarknaden är 14 procent. En stor del av integrationen sker alltså här.
Vid årsskiftet är det dags för mig att lämna över stafettpinnen till min efterträdare. Låt oss laborera med tanken på att livet därefter skulle innefatta just ett eget ställe. Ett pensionat i storlek mindre, men med restaurang och en mysig uteservering. Självklart ska mina gäster kunna njuta av ett glas Chablis. Sedan tror jag, för ekonomins skull, att det är bra att kunna ta emot mindre konferenser, så ett litet dansgolv behöver få plats också.
Jag tänker mig ett aktiebolag, med några anställda från start. Finansiering och lokal är klara. Den höjda arbetsgivaravgiften för unga gör det tungt att anställa i den utsträckning jag behöver, men jag har i alla fall hittat duktig personal, den skriande bristen på kockar och serveringspersonal till trots. Nu är det bara att skicka in de nödvändiga tillstånden.
Jag börjar med hotelltillståndet, fortsätter med tillståndet att sätta upp skyltar, sedan uteserveringstillståndet. Jag anmäler om personalliggare och certifierat kassaregister, går vidare med avfallshantering, gasoltillstånd, serveringstillstånd, danstillstånd. Det är nästan 30 tillstånd totalt och tusentals kronor i ansökningsavgifter. Gör jag något oavsiktligt fel vad gäller tillstånden och den fortlöpande administrationen av dem väntar böter och risk för indraget serveringstillstånd. Och fängelse för olaga dans. Har jag inget danstillstånd och några gäster börjar svänga i min lilla bar så finns faktiskt risk för sex månader i fängelse.
Vana entreprenörer biter förstås ihop och tröskar igenom alla tillstånd som krävs, men armadan av tillstånd knäcker många vars spetskompetens inte ligger inom just pappersexcersis. 30 tillståndsansökningar senare släpper nog de flesta drömmen om ett eget ställe. Och bara för att tillstånden så småningom blir klara och godkända så väntar en fortlöpande byråkrati som kostar tid och pengar. Lägg till höjda arbetsgivaravgifter för unga och den ekonomiska kalkylen blir än tuffare.
UC rapporterade nyligen att det var 19 procent fler restaurangkonkurser från januari till juli i år jämfört med förra året, trots brinnande högkonjunktur. Det är dags för politikerna att se de små eldsjälarna som utgör vår besöksnäring. Låt inte tillståndslandet Sverige knäcka småföretagardrömmen. Vi behöver fler som omsätter sina drömmar till skattekronor och arbetstillfällen, inte färre.