Vi flyttade till Västervik 1981. Kommunen hade då drygt 41 000 invånare. På den tiden arbetade jag som journalist med bevakning av kommunen och har en god uppfattning om storleken på dess administration, även om jag inte hittar siffrorna.
Sedan dess har antalet invånare minskat till runt 36 000. På samma tid har kommunens administration svällt, särskilt medräknat att en hel del kommunal verksamhet förts över till de kommunala bolagen. Kommunens administration har haft en tydligt negativ produktivitetsutveckling.
Under samma period har det privata näringslivets, i synnerhet industrins effektivitet ökat kraftigt. Enligt SCB har produktiviteten i svensk varuproduktion mätt som kronor per arbetad timme i fasta priser ökat från 185 till 512 från 1981 till 2015. I praktiken betyder det att arbete som då krävde 25 personer idag utförs av nio.
Offentlig verksamhet kan inte underkastas samma produktivitetskrav, eftersom det handlar om människor. Som exempel kan en patient inte matas snabbare än hen hinner svälja. Därför måste offentlig sektor inrikta sig på att minska mängden icke värdeskapande arbete, vilket på industrins språk kallas muda, slöseri.
Vad är värdeskapande och inte? Låt oss ta hemtjänsten som exempel. Värdet för medborgarna är att personal hjälper äldre och funktionsbegränsade i deras hem. Allt annat är slöseri och ska reduceras till ett absolut minimum.
Idag finns teknik för att driva hemtjänst utan administration. Exempel är mjukvaran för taxitjänsten Über. Mer är på gång med den artificiella intelligensens intåg. I diskussionen om digitalisering pratas ofta om att ännu fler jobb försvinner inom industrin och ute i på golven i offentlig sektor. Där är redan produktiviteten hög och de lågt hängande frukterna finns inom administrationen. Många finner säkert mitt resonemang stötande, men så fungerar vårt samhälle. Välfärden har byggts med ständigt ökad produktivitet och motsatsen skulle kräva en annan samhällsordning.
Västerviks kommun har idag en ekonomi i balans. Behovet av ökad administrativ produktivitet är inte överhängande. Men det vore en god idé att börja arbetet redan nu, så att resurser kan överföras till att skapa nytta i skola, vård och omsorg. Ett första delmål kan vara att återställa produktiviteten till 1981 års nivå.