I januari 2016 kostade ett frimärke 7 kronor. Den 1 januari 2024 höjs portot till 18 kronor. Det är förvisso en stor prisökning, men långt ifrån insändarskribentens påstående om 275 procent.

Uppdraget att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten i Sverige är något som vi naturligtvis tar på fullaste allvar och är stolta över. Men det är också ett uppdrag som innebär väldigt höga kostnader, och som hittills till fullo har finansierats av portointäkter från alla de brev som skickas. Vi har inte fått en krona i statsstöd till postservicen i Sverige och med fallande brevvolymer minskar också intäkterna som finansierar uppdraget. En hög andel av våra kostnader är fasta, det vill säga brevterminaler och maskiner kostar mycket pengar i stort sett oavsett hur många brev som skickas. Sedan millennieskiftet har en bra bit över hälften av alla brev övergått till digitala alternativ vilket gör att när kostnaderna fördelas ut på allt färre brev, blir varje brev relativt sett mycket dyrare att hantera.

Vi skulle naturligtvis helst slippa att behöva höja portot, men eftersom våra kostnader måste finansieras måste vi se över alla sätt vi har att minska kostnader samt öka intäkter, däribland portohöjning. Att låta intäkter från paketen subventionera brevdelen skulle kunna innebära olaglig korssubventionering och är därför inte en framkomlig väg.

Inom kort kommer portointäkterna inte längre kunna finansiera hela den finmaskiga infrastruktur som behövs. I regeringskansliet arbetar man just nu med förslagen från postfinansieringsutredningen som vi hoppas snart kan bli verklighet så att den svenska postservicen fortsatt kan vara av hög kvalitet till rimliga priser.