I VT har flera intressenter uttalat sig i år. Vindkraften har de senaste åren blivit en stridsfråga som engagerar både på riks- och lokalnivå. I takt med att kärnkraften stängs ner och behovet av förnyelsebar energi ökar har utbyggnadstakten av vindsnurror ökat påtagligt bara sedan 2016. Vindkraftsbolagen är offensiva och söker ständigt nya områden för vindkraftsparker.
Svenska Naturskyddsföreningen centralt förordar en fortsatt utbyggnad. Dock, med reservationen att man måste ta hänsyn till den biologiska mångfalden och där vindkraften inte hotar höga natur-, kultur och miljövärden. Vindkraften ska dessutom ”i första hand lokaliseras till områden som redan är exploaterade eller bullerstörda som utefter vägar och vid industriområden”. Har Västerviks kommun diskuterat placeringar på sådana ytor?
Klimatförändringen är akut, en ödesfråga för allt liv och måste mötas med satsningar på många olika fossilfria energiområden. Sol- och vindkraft, bioenergi, vatten- och vågkraft, vätgas – alla dessa energislag kan förhoppningsvis dämpa klimatförändringen – men vindkraftsutbyggnaden måste göras med stor hänsyn till alla natur- och kulturvärden. I solidaritetens namn kan man tycka att det är rimligt att varje kommun åtar sig sin del av vindkraften. Men den måste i så fall ske med betydligt större restriktivitet än det scenario vi ser i vår kommun.
Efter en långsam startsträcka står vindkraften idag för cirka 11 procent av landets totala energiproduktion. Men utbyggnaden är mycket ojämnt fördelad på grund av svårigheten att hitta lämpliga platser men också därför att motståndet mot ogenomtänkta lokaliseringar alltmer engagerar politiker och allmänheten. Flera av våra grannkommuner har av olika skäl en mycket restriktiv inställning.
I Västerviks kommun däremot har flera vindkraftsbolag insett att de ganska obehindrat kan ansöka om etablering trots att Vindbruksplanen i kommunens översiktsplan (ÖP 2025) påpekar att ”särskild hänsyn bör tas till fågellivet och man bör vara restriktiv med vindkraftsetableringar i områden som är värdefulla för fågellivet… även om dessa områden inte är formellt skyddade”.
Är detta bara tomma formuleringar?
Tekniska verken i Linköping har långtgående planer på en större vindkraftspark på över 11 kvadratkilometer väster om Ankarsrum. I nordvästra delen av kommunen vill Vattenfall bygga en vindkraftspark och i skogarna runt Hjorted har Statkraft fått tillstånd att bygga 16 vindkraftsverk, men beslutet har överklagats och ligger nu hos Mark- och miljödomstolen. Även kring Lebo och Lervik finns flera redan beviljade tillstånd.
En alldeles färsk dom från EU-domstolen om utökat artskydd kan förhoppningsvis vara till hjälp mot en ohejdad etablering.
Om utbyggnaden får fortsätta kommer Västerviks kommuns inland att fyllas av vindkraftsparker med mycket stark påverkan på naturen. På fågellivet och för alla människor som vistas och vill vandra i en varierande natur med utrymme för biologisk mångfald. Vindkraftsparkerna blir som industriområden med ett nät av skogsbilvägar, sprängda ytor för de gigantiska snurrorna och avverkningar av skogar med delvis mycket höga naturvärden. För en vandrare på kommunens vandringsleder blir alla dessa torn som kommer att synas miltals, ogynnsama för känslan av naturupplevelse. Ett landskap som dessutom inte inbjuder många växter och djur att trivas. I kommunens översiktsplan finns vandringslederna inte ens med i intressekartan för ”motstående intresse för vindkraften”.
Den kände naturdebattören och biologen Stefan Edman har länge varnat för den massiva utbyggnaden av vindkraft som på många håll håller på att gå överstyr. Han talar om ”feberfrossa i vindkraft”.
Västerviks kommun har antagit en ambitiös programförklaring att bli helt fossilfri till 2030. Gott så, men det är orimligt att vindkraften ska bära så gott som hela omställningen. Solenergin exempelvis borde kunna bidra en hel del i vår solrika region. Många kommuner har målmedvetna solprogram, till exempel Linköping, Jönköping, Kristianstad, Lund och Uppsala för att nämna några. En fossilfri framtid kräver flera ben som bas. Intressekonflikter kräver således kompromisser.
Naturskyddsföreningen i Tjust ansluter sig till en växande opinion som anser att vår kommun har blivit ett Klondyke för vindkraftsbolagen. Vindkraften kan vara en del i omställningen men de intressekonflikter som vi antytt måste kunna gå att hantera med flera olika satsningar än bara vindkraft! Annars riskerar kommunen att ”sälja ut” mycket stora naturvärden.
Styrelsen för Svenska naturskyddsföreningen i Tjust genom Claes Siöstedt