Jag missunnar inte en enda anställd mer pengar i lönekuvertet, för det är vad alla är värda inom vård och omsorg. Men på dessa villkor? År efter år. Värre och värre för varje år. Men ingen förändring. Hur är det möjligt?

Före 2006 fanns det en skrivning i semesterlagen att ingen fick ha kortare semestertid än tre veckor under semesterperioden juni-augusti Semesterlagen ändrades och försämringen för den anställda var ett faktum.

Jag själv försökte vid ett tillfälle i början på 1990-talet att dela på min semester för att våra barn skulle få vara hemma längre under sommarlovet. Två veckor åt gången var min önskan, och det skulle ha underlättat mycket för oss. Men det gick inte, minst tre veckors sammanhängande ledighet sa lagen, annars skulle inte kroppen hinna vila upp sig. 

Jag har jobbat som undersköterska från 1977, många år som deltidsanställd. Helt naturligt eftersom vi värdesatt möjligheten att få vara hemma med barnen

Jag sa upp mig sommaren 2021 efter nästan 45 års arbete, 62 år och 5 månader gammal. Jag kom till en gräns där jag ville bestämma över min tid. Det fick räcka nu. Och....hur länge jag än jobbar kommer jag aldrig bli någon rik pensionär.

Jag jobbar nu som timvikarie. Jag trodde jag skulle kunna gå till jobbet, göra mitt bästa och sen gå hem och lämna jobbet bakom mig. Det var min tanke.

MEN...

Hur ska jag kunna släppa alla bekymmer och alla problem? Det är helt omöjligt. Hur kan det bara få fortsätta så här inom vård och omsorg? Det händer ingenting.

Att fortsätta muta personalen med extra pengar om de flyttar sin semester, för att lösa sommarsemestern, är ett system som kommer att bli det nya normala för arbetsgivaren – var så säker! Det är lite svårt att förstå.

Det pratades mycket i somras om personalbrist på flygplatserna (resenärerna skulle få vänta) restaurangerna (gästerna kunde gå om de fick vänta länge på maten), specialbutiker (kunderna fick inte den service de ville ha). Arbetsgivarna hade svårt att hitta personal med rätt kompetens. Kommentaren från arbetsgivarna blev: "Det går inte att plocka folk från gatan!"

Hur är det då möjligt att kommunerna inte har några krav på kompetens, när det gäller att ta in personal till äldreomsorgen? Det är i mina ögon så skrämmande. Hur är det möjligt, att få jobba med människor som inte klarar sig själva och behöver hjälp? Äldre och sjuka människor som måste släppa in personal innanför den personliga muren. Lämna ut sig fullständigt till andra människor. Det är så viktigt att de sjuka och äldre känner sig trygga.

I socialförvaltningens värdighetsgaranti står skrivet:

• Att den hjälp som du behöver från äldreomsorgen ska hålla högsta möjliga kvalitet.
• Att du får en kontaktman som i möjligaste mån utför de beviljade insatserna och som hjälper dig att planera insatserna.
• Att den hemtjänstpersonal som kommer hem till dig ska ha en förmåga att kommunicera i tal och skrift på det svenska språket.

Alla nysvenskar är så välkomna och så behövda i svenska samhället. Men alla måste få hjälp att lära sig språket innan de kan arbeta inom denna verksamhet. Så många missförstånd som uppstår när man inte förstår varandra. Otryggheten blir stor och rädslan hos de äldre bara växer.

Vid anställning på flygplatserna krävs säkerhetsprövning. Vid jobb inom barnomsorg och skola krävs utdrag ur polisens belastningsregister. Men för att jobba inom äldreomsorgen krävs inget.

Så länge det inte finns något värde att jobba med gamla och sjuka, så länge kommer problemen med personalbristen att fortsätta.

Det måste tänkas om, den nya generationen ser arbetslivet med andra ögon. De vill ha högre löner och bättre villkor. Det finns verkligen ingen genväg längre.

Vad hjälper alla vallöften när de aldrig skrider till handling? Politik kräver handling, inte bara ord!

Vem som helst när som helst kan vara på tur att behöva hjälp för att få livet att gå vidare.

Jag kommer att kämpa så länge jag orkar. Samhället klarar sig inte utan personalen inom vård och omsorg.

Det kanske är dags att visa det?