Likt Viktor Rydbergs tomte grubblar jag, men jag finner inget svar. Gåtan är förhållandet mellan stat och kyrka efter år 2000.
Å ena sidan har vi en tilltagande sekularisering på alla områden. Mätningar visar att allt färre delar kyrkans tro. Förra året utträdde 90 000 personer ur Svenska kyrkan. Och den liberala principen om religionen som en privatsak har snart restlöst genomförts. Om detta är politikerna överens.
Det bråkas lite om skolavslutningar men kompromissen där landade i att det inte får vara ett kristet innehåll. Den nya namnlagen tar bort möjligheten att anmäla namn till prästen vid dop eller vigsel. Strikt åtskillnad på alla områden utom ett mellan stat och kyrka. Undantaget tills vidare är begravningsväsendet. Det är dock bara en tidsfråga innan det kommunaliseras.
Å andra sidan fortsatt politikerstyre i Svenska kyrkan. Partierna fortsätter att genom de så kallade kyrkovalen styra kyrkan. Tre av dem direkt genom att som partier ställa upp i kyrkovalet. Det är Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna. De övriga riksdagspartierna är med och styr genom särskilda kyrkliga dotterpartier: Fria Liberaler i Svenska kyrkan, Vänsterpartister i Svenska kyrkan och så vidare.
Gåtans lösning är partipolitikens uttåg. Om våra politiker menade allvar med sina liberala religionsfrihetsprinciper och med principen om religionen som en privatsak skulle de lämna Svenska kyrkan i fred att styra sig själv. Kyrkovalen är alltså en anomali liksom lagen om Svenska kyrkan. Denna lag reglerar kyrkans verksamhet såtillvida att den bland annat stadgar att kyrkan skall vara rikstäckande och demokratisk.
Lagen är en modern form av konkordat mellan kyrka och stat så som katolska kyrkans förhållanden förr reglerades genom en överenskommelse mellan Rom och staten i fråga. Detta konkordat är dock ensidigt stiftat av riksdagen utan att kyrkan haft ett ord med i laget. Ska Svenska kyrkan vara fri att göra som den vill måste lagen om Svenska kyrkan skrotas.
Det kyrkliga begravningsväsendet som obligatoriskt omfattar alla, utom i Stockholm och Tranås där det är kommunalt, blir alltmer orimligt. Varför skall Svenska kyrkan anlägga och ordna till exempel muslimska begravningsplatser? Det borde de islamiska församlingarna få göra själva naturligtvis.
Den stora anomalin är partistyret av Svenska kyrkan som gör den de facto mindre fri nu än på statskyrkotiden. Statliga myndigheter som kammarrätten var någorlunda förutsägbara och ett mått av rättssäkerhet fanns för kyrkan. Det var naturligtvis vida bättre än att som nu styras av opinionskänsliga politiska partier.
Partierna kan inte erkänna det som är kyrkans grund – den bibliska uppenbarelsen. Det är först och främst detta som gör dem olämpliga som kyrkostyre. De följer sina sekulära värderingar och hotar därmed hela Svenska kyrkan med en inre och yttre sekularisering.