I Västerviks-Tidningen under rubriken ”P-avgifter går inte till fullmäktige” (13/3), hävdar kommunalrådet Dan Nilsson (S) att det är ett riktigt och ansvarsfullt beslut att införa parkeringsavgifter i centrum.
Han har dock uppenbarligen helt missuppfattat sitt uppdrag i kommunstyrelsen.
Kommunstyrelsen är inte ett beslutade organ, utan ett verkställande sådant. Det är kommunfullmäktige som är kommunens högsta beslutande organ och i Sverige regleras makten mellan verkställande och beslutande organ i Sveriges grundlagar samt i kommunallagen.
I kommunfullmäktige ska principiellt viktiga beslut tas såsom; mål och riktlinjer för verksamheten, budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor samt avgifter, till exempel parkeringsavgifter (Sveriges statsskick – Fakta och perspektiv – Halvarson m.fl s. 230-231)
I 2 § lagen (1957:259) om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats, m.m. kan man även läsa att ”I den omfattning som behövs för att ordna trafiken får en kommun ta ut ersättning i form av en avgift för rätten att parkera på sådana offentliga platser som står under kommunens förvaltning och som kommunen har upplåtit för parkering. Grunderna för beräkning av avgiften beslutas av kommunfullmäktige...”
Då flera ledande socialdemokrater har yttrat sig i frågan (Marcus Fridlund, VT 6/3-19, Pontus Larsson, VT 9/3-19) och hävdat att det är en god demokratisk ordning att kommunstyrelsen fattar beslut över kommunfullmäktige i frågan om avgifter undrar vi var i våra lagar detta går att läsa?
Om den socialdemokratiska ledningen tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har för avsikt att under mandatperioden regera genom att flytta makt från kommunfullmäktige till kommunstyrelsen så är man ute på verkligt tunn is!
Vi får se vad förvaltningsrätten säger om saken.