Professor Charlotta Mellander har blivit ett slagträ i den lokala debatten. Tyvärr övertolkas forskningsresultaten.
Jag har ett förflutet i olika projekt vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, samma lärosäte som Charlotta Mellander är knuten till. Jag känner henne inte, men däremot har jag en insikt i forskningens villkor.
Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap utan lämnar stort utrymme för tolkningar. Det gäller även Charlotta Mellanders forskningsresultat. Hon har inga färdigt recept på hur en kommun ska bli framgångsrik.
Däremot har hon gjort ett antal tänkvärda observationer. Stora städer blir allt mer attraktiva och det tycks närmast omöjligt för de små att kämpa emot. Kanske är det bättre för de små att planera för minskad befolkning och fokusera på dem som redan bor i kommunen?
Det enkla svaret på varför storstaden lockar är högre löner, men när forskarna väger in ökade kostnader, visar det sig att bara en tredjedel tjänar på att flytta till en större stad. Majoriteten förlorar rent ekonomiskt på flytten. Ändå upplevs det så attraktivt att bo i storstad att förlorarna är beredda att betala priset.
Vari ligger storstadens lockelser? Enligt Charlotta Mellander handlar det om faktorer som låga inträdesbarriärer och en hög grad av öppenhet och tolerans. Det skapar trivsel och är en förutsättning för att nya idéer ska kunna omvandlas till ekonomiska värden.
Öppenhet och tolerans är inte Västerviks paradgrenar. Utmärkande är istället konsensus och att alla ska arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Utrymmet för egna initiativ och personliga livsval är begränsat.
Som avslutning en iakttagelse från etikforskaren Ann Heberlein. Hon har skrivit om vad människor ångrar i slutet av livet. De ångrar att de försummade nära och kära och att de levt ett liv som andra förväntade sig, inte som de själva ville.