Sveriges klimatpåverkan minskar inte längre, vi kör allt fler mil i allt fler bilar som blivit mindre energieffektiva. För att nå en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030, i linje med nya klimatlagen, måste tempot och ambitionerna höjas.
Biträdande finansminister Per Bolund skriver att ”Regeringens vårbudget innebär tack vare oss i Miljöpartiet nya steg mot ett fossilfritt Sverige”. Det stämmer säkert, men tyvärr stämmer också hans analys att ”Klimatet kan inte vänta. Vi har fortfarande en chans att vända utvecklingen. Men det handlar om nu.” Detta bör omsättas i konkret politik, där vi har fem förslag:
Sluta straffa hållbart resande. Den som tar egen bil till och från jobbet får 18.50 kronor milen, den som åker kollektivt får bara den faktiska kostnaden efter grundavdraget och den som cyklar eller jobbar distans får ingenting. Det försvårar förstås omställningen till hållbar mobilitet.
Gynna bildelning. En bil står i snitt oanvänd 96 procent av tiden, ett enormt slöseri av resurser. Samtidigt vill alltfler ha tillgång till bil utan att äga den – de slipper då också skatta, försäkra, besiktiga, serva, tvätta, tanka och leta parkering. Men för att få en verklig bilpoolsboom måste bildelning få samma förutsättningar som andra; den som hyr en limousine eller helikopter betalar 6 procent moms medan bilpoolerna betalar fyra gånger så mycket, 25 procent.
Öka ambitionerna för förnybart. De flesta fordonen drivs av bensin eller diesel, så det är avgörande för klimatmålen att dessa drivmedel blir klimatsmartare. Sverige har kommit en bra bit på dieselsidan, där det nu finns diesel med upp till 50 procent svenskt skogsavfall. På bensinsidan är det fortsatt bara 5 procent förnybart, medan många grannländer har dubbla andelen. Från 1 juli måste drivmedlens klimatpåverkan stegvis minska - men ambitionerna är så låga att de inte ens motsvarar vad branschen redan nått.
Omdefiniera miljöfordon. När regeringen nu föreslår att kommuner från 2022 ska få viss rätt att begränsa vilka bilar som får köra på de egna gatorna, protesterar vissa med argumentet att miljöbilsdefinitionen tidigare uppmuntrat samma bilar. Därför behövs en ny, tydlig och långsiktig miljöbilsdefinition som klargör att förnybart med låga klimat- och hälsopåverkande utsläpp är vad som gäller för framtiden.
Föregå med gott exempel. Det kan verka futtigt, men vad regeringen själva gör har viktig signalverkan. Bolund cyklar, vilket han ska ha en eloge för, men alltför många politiker är kvar i det fossila för sina egna resor, ministrarnas tjänstebilar är fossildrivna trots att andra länders regeringar bytt till fossilfritt och regeringens flygplan går på 100 procent fossila drivmedel trots den riktiga retoriken om att flygets klimatpåverkan måste minska.
”Vi måste öka takten NU”, skriver Bolund. Det får inte stanna vid en självgod debattartikel utan måste resultera i en påskyndad omställning där transporternas utsläpp verkligen minskar. Nu.