Frågan är utredd av förvaltningen och i utredningen hänvisas till det som kallas närhetsprincipen. Detta innebär alltså att de elever som bor nära Ellen Key inte ska gå i skolan där, utan varje morgon ta sig förbi denna skola till en som ligger längre bort.
Otryggheten och problemen som detta innebär hade självklart kunnat fångas upp i dialog med de föräldrar och elever som berörs. I stället underrättas föräldrarna till de berörda barnen bara dagar innan beslutet ska fattas.
Kommunen skriver att en barnkonsekvensanalys inte har kunnat genomföras, eftersom eleverna i årskurs sex hade höstlov och skrev nationella prov när frågan utreddes. Den som tänker efter lite inser att barnen som går i sexan på Marieborgsskolan fyller tretton nästa år. Den ungefärliga storleken på årskullen har med andra ord varit känd i över ett decennium, man kan tycka att det är tillräcklig tid för att förbereda ett beslut som tar hänsyn till barnens och föräldrarnas perspektiv.
Våra politiker ska nu välja mellan två alternativ, som båda innebär att Marieborgsskolans elever framöver ska fortsätta sin skolgång på Ludvigsborgsskolan. Frågan är om en grundligare utredning hade lett fram till två alternativ som inte är i praktiken identiska.
I underlaget framgår inte huruvida några andra alternativ har utretts. Inte heller hur Ludvigsborgsskolan ska förberedas för att ta emot alla dessa nya elever på ett sätt som garanterar att skolgången inte påverkas negativt. Till VT säger grundskolechef Ewa Myhrén att "Vi kommer att kämpa för att eleverna kommer att få lära känna sin nya skola ..."
För oss föräldrar och barn räcker inte en vag ambition. Vi vill se en färdig plan som vi får tid att sätta oss in i, innan det är lämpligt för nämnden att fatta beslut.
Tydligt är hur som helst att barnens bästa inte har varit viktigast. I så fall hade man tittat på lösningar som inte innebär att eleverna behöver ta sig genom hela stan för att gå i skolan. Trots att de bor nära Ellen Key. Trots att de har varit inställda på att snart börja där, i skolan där äldre syskon och tidigare skolkamrater går. Trots att de redan har introducerats till Ellen Key, bland annat genom att de får sin språkundervisning där.
Att behandla våra barn som siffror i en kolumn, där värden som trygghet och närhet fumlas bort till förmån för kortsiktiga lösningar känns ovärdigt. Det är en modell som prövats på många håll, alltid med dåligt resultat.
Det enda rätta nu är att vänta med beslutet och utreda frågan ordentligt. Att smyga igenom den här förändringen precis före jul, under en uppblossande smittspridning och utan att de som berörs får möjlighet att påverka, är inte bara ovärdigt utan rent av oförskämt.