Först vill jag tacka de av er politiker som insåg vidden av de problem som skulle uppstå redan innan vi gjorde det och kämpade för att stoppa vindkraften i kommunen. Ni som direkt hjälpte oss när vi tog kontakt. Ni som har lyssnat på argumenten om hur förödande vindkraft är för vår kommun. Ni som är villiga att göra allt för att rädda oss boende.
Jag vill också ge en stor eloge för att kommunstyrelsen valde att besluta om veto mot Tribbhult. Fantastiskt att både boende och djur där kan pusta ut. Tyvärr gäller det inte oss som bor runt Lebo och Lervik. Hela södra kommundelen kommer fortfarande att bli förstörd om planerna sätts i verket, med boende på så nära håll som 600 meter till de enorma verken. Ankarsrum, Hjorted, Totebo, Blankaholm med omgivande landsbygd kommer aldrig att bli sig likt. Innan kunde ni säga att ni inte visste vad vindkraft har för inverkan på människor och djur, men det kan ni inte hävda längre.
Vi fick höra på mötet i Totebo att om vi bara hade hört av oss tidigare hade allt gått att stoppa. Hur tänker ni när ni lägger över detta ansvar på oss? Jag tycker vi vänder på det. Varför hörde inte ni av er till oss? I ett land där grannen får uttala sig om jag vill bygga en friggebod. Men när man tänker bygga vindkraftverk som förstör våra liv, då ser ni ingen anledning att kontakta oss någon gång på 10 år. Enda kontakten var ett så kallat samrådsmöte med bolaget som bara ett fåtal människor var inbjudna till. Där de visade upp några suddiga fotomontage och sa att man kanske i en framtid funderade på att bygga här. Hur skulle vi, vanliga människor, kunna veta att där och då var vår enda chans att ha några som helst åsikter om något som raserar vår framtid?
Jag gissar att ni alla ser er som empatiska människor som upprörs när ni hör att människor far illa. Förklara då hur den synen på er själva går ihop med att gömma er bakom juridiken, när ni vet att det finns minst lika många lagar som talar emot vindkraften. Det är till exempel olagligt att särbehandla invånare i en kommun på det sätt som detta innebär och försämra fastighetsvärden utan ersättning.
Vi på landet ska offras på klimatets altare, och klagar vi kallas vi klimatförnekare av människor som sitter tryggt inne i städerna. Alla våra besparingar riskerar försvinna eftersom våra fastigheter blir värdelösa, och vi har inte råd flytta även om vi blir sjuka. Våra barn som vi ska skydda mot allt ont kommer kanske att åldras i förtid. Ni som är föräldrar, ta en minut och fundera på hur ni hade reagerat. Vad hade ni tyckt om era barn hade blivit försökskaniner i detta gigantiska experiment?
Är det det ni vill se tillbaka på när er politiska karriär är över? Att artiklarna inte längre, som i dag, handlar om blomstrande orter med inflyttning, utan hur dåligt vi boende mår? Att hus står tomma för att ägarna inte står ut längre utan har blivit flyktingar i sitt eget land? Att människor går i personlig konkurs för att de haft alla sina tillgångar låsta i en fastighet som blivit värdelös? Att det börjar brinna i, eller nära, ett verk en torr sommar och vi får en brand likt den i Västmanland för några år sedan? Och att ni var en del i att det blev så här.
Man brukar säga att det inte går att värdera ett människoliv, men i det här fallet går det tydligen. För det verkar bara handla om pengar, kanske mycket pengar, men som en klok kvinna sagt, ”Allt som är bestämt av människor, kan stoppas av människor.” Vi kan inte stoppa en tsunami, ett vulkanutbrott eller en jordbävning, men det här kan vi stoppa.
Hjälp oss!