Den handlade om hamnverksamheten i Västervik och innehåller påståenden som jag tycker ska bemötas om vi vill ha en seriös diskussion vad gäller hamnstaden Västervik.
Jag kommer inte att gå in på varje detalj i ”Salvadores” resonemang men några är på sin plats att ge en annan version av.
Vi har inte givit bort Lucernahamnen till Oskarshamn. Vi har som många andra hamnar i Sverige gått in i ett samarbete. Vi under namnet Smålandshamnar AB.
Vi har köpt 15 procent (inte 10) av bolaget till en kostnad av 9 378 000 kr som var grundat på det bokförda värdet vid tillfället. De pengarna är inte borta utan finns kvar i bolaget och kan fås tillbaka vid en eventuell försäljning av aktierna.
Som en jämförelse kan nämnas att ett inköp av en ny kran kostar 10-15 miljoner.
Vad har kommunen tjänat på detta samarbete? Till att börja med minskade administrativa kostnader. Tillgång till ökad expertis inom flera områden. Större kontaktnät. Tillgång till egen maskinpark med kapacitet som kostar mycket mer att köpa, än vad aktiekapitalet motsvarar (vilket finns kvar). Samarbete vad gäller personalresurser.
Att hamnbolaget asfalterar och inhägnar är en självklarhet om man vill kunna erbjuda ytor för förvaring och mellanlagring av varor annars får man inga kunder. Kostnaden för detta finns sedan med som en del i underlaget till offerter som lämnas till kunderna.
Jag tycker att det är bra när man tycker till om hur den kommunala verksamheten förs. Nu är det så att Västervik är en hamnstad och vad vi vill göra med detta faktum är upp till oss som bor här.
Men vill vi ha en levande hamn som kan hjälpa till att försörja vår region med ytterligare ett transportalternativ så måste vi bestämma oss för hur vi kan utveckla vår hamn.
I Sverige finns det drygt 50 handelshamnar. Några tycker att det är för många. Det tycker inte jag.
Som land har vi där en stor fördel. Inte minst ur miljösynpunkt. Det ska vi ta vara på.