"Nu stiger livsmedelspriserna igen, och det är ofrånkomligt att de stiger ytterligare. Andelen av inkomsten som går till mat kommer att öka", skriver debattören.
Nu har vi till sist hamnat i det läge det länge talats om och varnats för – ett krig i vårt närområde med konsekvenser det ännu är alldeles för tidigt att kunna överblicka. Men en sak står klar. Livsmedelspriserna kommer att skjuta i höjden. Kombinationen av extrema kostnadsökningar och brist på de viktiga insatsvaror som gör livsmedelsproduktionen möjlig saknade motstycke redan före kriget. Kriget förvärrar situationen avsevärt.
Både jordbrukare och hushåll kommer att bli lidande. För somliga hushåll kommer utvecklingen kanske inte att vålla större olägenheter än att det blir lite kortare semesterresa och en aning större omtanke om vad vi stoppar i matkorgen. Men de stigande livsmedelspriserna kommer likafullt att bli högst kännbara för många invånare i vårt land, inte minst äldre med låg pension.
Efter andra världskriget spenderade en svensk familj 45 procent av sin inkomst på livsmedel, 2020 var den siffran nere i 12 procent. Att det här varit möjligt kan vi tacka en mer och mer effektiviserad odling och produktion världen över för. Men nu stiger livsmedelspriserna igen, och det är ofrånkomligt att de stiger ytterligare. Andelen av inkomsten som går till mat kommer att öka.
För jordbrukare och andra livsmedelsproducenter är det som nu händer en plötslig chock och samtidigt slutpunkten på en utveckling som har pågått länge.
Enligt Livsmedelsföretagen var de svenska livsmedelsproducenternas kostnadsnivå under fjärde kvartalet 2021 den högsta som någonsin har uppmätts. Sedan dess har den stigit ytterligare.
Och den drabbar företag vars lönsamhet redan hade urholkats. Sverige har effektiviserat hårt och mycket, men här har också relativt högpresterande lantbruk slagits ut och offrats i en alltmer hysterisk jakt på en helig graal i form av välmenande miljöreformer, strängare regler, ofantlig byråkrati och en ständig nedprioritering av vår primärproduktion.
Hur har vi hamnat här? Det har länge drivits en fullständigt tanklös politik i hela Västeuropa utan en tanke på vad varje människa först och främst behöver – mat, husrum och trygghet. Detta har offrats i ett försök att trumfa varandra kring vem som är ädlast och har de renaste motiven att visa upp.
I stället för ett nytt Utopia har vi fått ett Europa som är beroende av rysk olja och gas, som bakbinder sina jordbrukare med meningslösa miljöreformer, stoppar möjligheter till en modern växtförädling och som gör allt för att försvåra användandet av det miljövänligaste byggnadsmaterial vi har – vår skog.
Vi måste ge tillbaka möjligheten till våra gröna näringar att försörja oss igen. Det måste vara möjligt att bedriva jordbruk med lönsamhet som skapar förutsättningar för investeringar och framtidstro. Priset på diesel måste ner ordentligt. Ta bort alla onödiga regler, skatter och märkliga påhitt som skapats under åren då vi levde i förvissningen att maten alltid skulle finnas på hyllan i affären och elen finnas för en spottstyver i uttaget.
Då har vi möjligheten att vara redo nästa gång världen drabbas av galningars nycker. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större men att tänka om och göra rätt är det största.