Inte ens för gamla bondeförbundare är det lätt att sitta på två hästar samtidigt, även om en och annan möjligen skulle så önska.
På partistämman i Malmö i månadsskiftet gick Centern i närkamp med en inneboende motsättning – den kommunala vetorätten i vindkraftsfrågor. Ska vi prioritera att underlätta för vindkraftutbyggnaden, eller ska vi prioritera det kommunala självstyret och närodlad politik? Centerstämman beslöt det senare – att inför valet hålla fast vid alliansens överenskommelse och behålla vetorätten. Vindkraftsindustrin hade hoppats på och agerat för motsatt beslut.
Dagarna innan hade vindkraftsindustrin i desperation försökt en sista åtgärd. Man hade – precis som för några år sedan – trummat samman tiotalet advokatbyråer med uppdrag i vindkraftindustrin. Dessa skrev ännu en gång en debattartikel (i Aktuell Hållbarhet) till stöd för sina uppdragsgivare, och för att vädja till (C)-folket hade man plockat fram citat från förre (C)-statsrådet Andreas Carlgren.
Till ingen nytta. Partistämman valde klokt nog självstyret, det vill säga att försvara det kommunala vindkraftvetot. I och med detta säkrade man sannolikt enighet i frågan inom alliansen och riksdagsmajoritet för vetots bevarande.
Hade Centerstämman valt att ansluta sig till det rödgröna lägret, så hade saken varit enkel. Då hade riksdagsmajoriteten beslutat att avskaffa vetomöjligheten redan 2018. Nu får vi se hur regeringssidan väljer att gå vidare, då man så här långt misslyckats i sin planering att splittra alliansen i denna fråga.
Men statsministern är en finurlig man. Än är vi inte över bäcken.