När detta skrivs har Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet ännu inte presenterats, men av enkätensvaren, som publicerades i våras, framgår att Västervik hamnar i botten.

Därför föreslår Moderaterna att ett särskilt näringslivsfullmäktige inrättas. Det är glädjande att partiet vill bjuda in företagen i finrummet, men jag tvivlar på att ännu ett organ för prat gagnar företagsklimatet.

Först måste det till en analys. Det finns tre sorters företag: Ledda av tjänstemän, av företagare och hobbyverksamma. De tre grupperna har olika förutsättningar och drivkrafter.

Tjänstemännen, till vilka börsens och de offentliga bolagens direktörer hör, har enligt anställningskontrakt bonus, fallskärm och pensionsavtal. Tryggare kan ingen vara.

Företagare har istället ett närmast obegränsat personligt ansvar. Inga andra i vårt land är mer otrygga.

Hobbyföretagarna får lön och trygghet av anställning och driver vanligen verksamheten för att finansiera en dyr hobby eller skatteplanera.

Därför finns det inte något generellt bra företagsklimat. Vilken grupp satsar Västervik på?

Själv tillhör jag sedan 30 år företagarnas skara. Vad som motiverar oss är väl kartlagt i forskning. Tre drivkrafter dominerar: att sköta sig själv, att förverkliga egna affärsidéer och av nödvändighet för att kunna försörja sig. Flertalet skulle tjäna mer på att jobba mindre som anställda i samma yrke.

Många av oss har sagt upp oss från trygga anställningar för att slippa en stor organisations rika inre liv, där egna idéer åker in i en pratkvarn som trasat sönder eller gjort om idéerna till något helt annat.

Om Västervik menar allvar med att skapa ett bättre klimat för företagare, är lösningen inte fler forum för prat. Frågan är istället hur det blir enklare att förverkliga egna idéer, utan att politiker och tjänstemän lägger sig i, försöker styra och i värsta fall konkurrerar. Här brister det i Västervik.