Det gemensamma för dessa populistiska regimer är att de är folkvalda i mer eller mindre demokratiska val. De har kommit till makten legalt, något vi erfarit förut, i Tyskland 1933.
Hur kan vi förklara denna utveckling? Varken Trump eller Brexit kan förklaras med sekterism eller existentiell folklig ångest. Det är inte Trump, som är bekymret, världen är full av dylika personligheter. Det stora problemet är att 74 miljoner röstade på honom. Varför gjorde de det? Brexit fick majoritet.
En grundläggande förklaring är den växande byråkratin, som kommit att leva sitt eget liv, skilt från det övriga samhället. Byråkraterna blir fler och fler, kostnaderna ökar och det verkar som om det inte går att kontrollera. President Reagan lovade att sänka Washingtons kostnader för byråkratin. När han avgick var dessa fördubblade.
Redan på 1950-talet uppmärksammades denna företeelse av engelsmannen Parkinson, som kunde visa hur statliga institutioner ständigt ökar personalstyrkan, oberoende av vilket arbetsresultat som åstadkoms. Hans studier av engelska flottan visade att de administrerande med tiden blev fler än de administrerade.
De politiker, som byråkratin ska tjäna, tenderar att bli en del av densamma. Risken är att byråkratin, med sina specialkunskaper och erfarenheter, gör dem farligt beroende. Därmed upplevs de ej som väljarnas representanter.
Byråkraterna, som värnar sina positioner, visar sig alltmer oförstående. Tyvärr är det osannolikt att Washington- och Bryssel-byråkratierna har förstått faran av att förlora medborgarnas förtroende. Problemet är globalt, både på nationell och internationell nivå.
Människor upplever sig varken som sedda eller hörda, och i stort sett har de rätt. De kan inte påverka, försöker de träffar de på en mur. För engelsmän och amerikaner är Bryssel och Washington långt borta, inte bara geografiskt.
Utvecklingen är som sagt global, och i fall som Trump och Brexit tar den sig farliga vägar. Den blir användbar för icke-demokrater och populister, som skickligt utnyttjar missnöjet. Byråkratins ohörsamhet blir ett hot mot demokratin.
Debatten kring utvecklingen i USA har inte riktigt förstått byråkratins negativa roll. De flesta är kritiska till att Trump-typer över huvud taget släpps fram av naiva partier, men fördömer dem som lyssnar på populisterna och röstar på dem.
Jämförelser med Tyskland 1933 är vanliga, men förklaringarna är få till varför det är så lätt för nazister, Brexit och Trump att vinna gehör i öppna demokratiska val. Frågan ställs över huvud taget inte. Att demokratiska partier naivt inbillar sig att de med samarbete kan kontrollera populisterna är bedrägligt.
Det svenska bidraget till denna dystra trend är Sverigedemokraterna. Förtroendet för till exempel vaccinering är särskilt lågt bland dess anhängare. Även förtroendet för polisen är så lågt att SD förespråkar att väktare ska beväpnas. Varför vill SD beväpna den privata delen av rättsväsendet? En viktig fråga att begrunda för ansvarskännande politiker.
Moderater och kristdemokrater flirtar med SD fullt medvetna om att de inte kan regera utan deras stöd. SD kan därmed ställa krav för medverkan. Är M och KD så naiva att de tror sig kunna kontrollera SD, som har cirka 20 procent av rösterna?