I torsdags var det dags för första mötet med oss företagare. Fler följer. Det visade sig att kommunen och Västervik Framåt agerar på ett för mig oväntat sätt. De lyssnade förutsättningslöst och tycks inriktade på att anpassa sig till företagens behov.
Själv fick jag i all hast skriva om min debattartikel.
Däremot finns anledning att påminna kommunen om några faktorer som måste vägas in i strategiarbetet.
Det viktigaste är näringslivets tudelning. Skiljelinjen går mellan företag ledda av tjänstemän och företagare som arbetar under närmast obegränsat personligt ansvar. Tjänstemän har bonus, företagare har personlig borgen.
Det finns också en betydande skillnad i drivkraft. Tjänstemän drivs av att bygga organisation och pengar. Företagarnas drivkrafter är väl belagda i forskning. Viktigast är kontroll över sitt eget arbete och sin egen affärsidé. Pengarna är sekundära. Flertalet små heltidsföretagare hade tjänat mer och jobbat mindre som anställda i samma yrke.
Ur samhällets perspektiv kan småföretagare uppfattas som ett problem. När de riskerar att tappa kontrollen, då slutar företagen att växa. Tjänstemannaledda företag uppvisar större tillväxt. Däremot är det hängivna människor som startar företag, inte tjänstemän.
Västervik måste anpassa sig till två sorters företagande med motstridiga drivkrafter.
Min ingång är småföretagarna. Entreprenörerna. Ur vårt perspektiv måste Västervik bli en kommun där människor kan förverkliga sina egna drömmar, sina egna affärsidéer. Här finns massor att göra, särskilt med den negativa attityden till företagande. Det är så illa att ambitionen att ta ut lön och betala kommunalskatt kallas enskilt vinstintresse och att sko sig. Jag har själv fått det nedkört i halsen ett flertal gånger.
Ett annat akut område är riskkapital till oss dårar som släpper trygga anställningar och ger oss hän åt våra drömmar. Det enda som finns är var forskarna kallar FFF – family, friends and fools. Det tillgängliga riskkapitalet går i allt väsentligt till gamla affärsidéer med säkra intäkter. Tydligast är det i privatiseringen av vård, omsorg och skola.
Men ansatsen i arbetet med näringslivsstrategin är mycket bra.