Regeringens direktiv till Trafikverket (TRV) för det fortsatta arbetet med den nationella infrastrukturplanen ska komma den 22 juni och än finns möjlighet att påverka hur mycket pengar som satsas på vägar och järnvägar i Kalmar län. Länet har länge tillhört de som fått allra minst och har en eftersatt infrastruktur som kräver stora investeringar.
Då skickar regionmajoriteten brev till TRV och ber om ett möte där de hoppas vinna gehör för investeringarna som behövs. Det är som att fortsätta leta vatten i öknen trots att någon ropar att det finns en oas bakom nästa sanddyn – en felprioritering som riskerar att liksom tidigare lämna länet törstande efter infrastruktursatsningar.
Majoriteten borde istället inrikta krafterna på att uppvakta infrastrukturministern och regeringen som har den verkliga makten att fatta avgörande och omvälvande beslut för hur statliga infrastrukturpengar fördelas i landet. Det har vi sett flera exempel på tidigare.
Moderaterna i Kalmar län har skrivit brev och framfört länets krav direkt till infrastrukturministern och i nationell press. Men det är inte vi som har historiskt goda ingångar till regeringsmakten, styr alla kommuner i länet och har högprofilerade politiker i Trafikutskottet och TRV:s styrelse – utan (S) och (C) som ingår i regionmajoriteten.
På ett möte i mars med TRV sa dess regiondirektör att man behövde ”vägledning från regeringen i kommande proposition eller direktiv” för att kunna satsa på våra regionala järnvägar. På ett annat möte i april uppmanade densamme Angelica Katsanidou (S), ordförande för vår regionstyrelse, att försöka ”få fatt på” infrastrukturministern och vädja till dennes ”småländska själ”.
Både vi och flera företrädare för majoriteten deltog på dessa möten. Höll majoriteten för öronen då? Eller har de en utstuderad plan för att kunna peka finger åt förment orubbliga TRV om Kalmar län återigen får småsmulor av den statliga infrastrukturkakan, istället för att tvingas rikta fingret mot sina partivänner i Stockholm?
Det vore i så fall ett osedvanligt cyniskt maktspel på bekostnad av länets befolkning och infrastruktur.