Trots att kvinnosjukvården på många sätt har gått framåt och goda kunskaper finns om både klimakteriet och tiden före – det som heter förklimakteriet eller pre- och perimenopaus, så står vården och stampar.
När Socialstyrelsen gjorde en enkät 2021 så upplevde en av tre kvinnor att de var helt oförberedda på att komma i klimakteriet och få besvär. Endast en av tio svarade att de var helt förberedda. Det är ett underbetyg för det stöd man som kvinna borde kunna förvänta sig att få.
I samma rapport framgår att det finns stora skillnader i bemötandet och en stor kunskapsbrist om just klimakteriet och dess besvär inom primärvården samt att många kvinnor fick felaktiga diagnoser.
Uppföljningar har visat att kvinnor i Sverige inte sällan söker sig till primärvården för en rad olika besvär som egentligen är kopplat till förändringen av östrogenhalten och eftersom symptomen kan komma både smygande och i tidigare ålder än man själv känner till, så får man inte rätt hjälp.
När upp till 70 procent av kvinnor mellan 47–56 år har besvär så kan vi inte mer än häpnas över denna okunskap. Kvinnor mellan 40–60 år är även den grupp som är överrepresenterade i statistiken över sjukskrivningar.
Att regeringen bett Folkhälsomyndigheten om ett fördjupat kunskapsunderlag om klimakteriets påverkan på kvinnors fysiska, psykiska och sexuella hälsa – är en bra början. På sikt ska ett nationellt kunskapsstöd till hälso- och sjukvården tas fram och de första nationella riktlinjerna om klimakteriebesvär kan komma att bli verklighet.
Men landets regioner som inte startat igång kan börja arbeta redan nu.
Det är dags att kalla alla kvinnor som är på väg mot klimakteriet till klimakterieinformation och rådgivning, kanske i samband med att de går på cellprovtagning, och ställ frågor när en kvinna i ålder 35 och uppåt söker sig till vårdcentralen för symptom som kan vara kopplas till minskad hormonproduktion.
Skräddarsy sedan ett stödpaket för de som behöver det.
Det ska inte komma som en överraskning och hjälp måste finnas att få för den som drabbas av; ledvärk och ryggsmärta inklusive frozen shoulder, trötthet och sömnsvårigheter, värmevallningar och svettningar, benskörhet, nedstämdhet, minnesproblem, torra slemhinnor, sexuella besvär eller problem med hjärta och kärl.
Detta är det minsta vi kan begära.
Sarah Kullgren, förbundsordförande KD-kvinnor
Margreth Johansson, ordförande KD-kvinnor Kalmar län