Vid diskussion i fullmäktige var alla överens om att vara rädd om våra årsrika och avsätta resurser för våra åldrande kommunmedborgare. Sällan har vi i fullmäktige varit så överens om syftet i just denna fråga men förslaget från kommunstyrelsen var att detta skulle inte genomföras, vilket också majoriteten i fullmäktige försvarade.

Dock kom det fram i diskussionen att många hade missuppfattat avsikterna i motionen, vilket också många höll med om och diskussionen vidgades. 

Inför beslutet frågade vi i V riktat till M om inte det var lämpligt att låta motionen gå på återremiss. Då reagerade kommunalrådet med att säga ”låt inte detta bli en prestigefråga“. Därefter gick SD upp och besvarade V:s fråga med att en återremiss vore bra. Detta föranledde S:s andreman att gå upp och begära att det inte gick att begära en återremiss eftersom det nyttjats tidigare i denna fråga varvid presidiet undersökte med hjälp av äldre protokoll att detta var visst möjligt. Följden blev att en minoritetsåterremiss klubbades igenom.

Det som har hänt sedan motionen skrevs, är att vi i V har uppmärksammat de ensammas hälsosituation och pandemin har slagit hårt mot ensamma och framförallt ensamma årsrika.

Nej kommunalrådet, fastna inte i prestige utan lyssna på rörelsen, så kommer allt att bli bättre för de årsrika i Västervik, vilket vi alla var överens om i fullmäktige.