Rika kommuner kommer på så sätt undan det ekonomiska ansvaret eftersom man inte behöver skicka med ekonomiska resurser till skolgång, elevhälsa och andra insatser som behövs för de placerade barnen och ungdomarna. Det innebär att hela det ekonomiska ansvaret för placeringen hamnar i knät på den mottagande kommunen. Så ser den rådande lagstiftningen ut.
Det här är en häpnadsväckande orättvisa som tvingar många mindre kommuner att sänka ambitionsnivån i kommunens egen välfärd. Konsekvenser för den mottagande kommunen kan bli färre lärare, färre specialpedagoger, större barngrupper i förskola, fler elever i varje klass, men också större sociala kostnader och sämre förutsättningar för kommunens egna medborgare, när den egna ekonomin inte räcker till.
Västerviks kommun är drabbad, eftersom vi är en av de kommuner som tar emot flest placerade barn och ungdomar av alla kommuner. Vi är en kommun som har många HVB-hem och familjehem och blir därmed ekonomiska förlorare när storstadskommunerna placerar sina barn och ungdomar med social och psykiatrisk problematik i familjehem i Västerviks kommun. Skillnaden mellan familjehem och HVB-hem är att vid HVB-hemsplaceringar så folkbokförs inte barnen/ungdomarna i kommunen. Men i båda fall så är det den mottagande kommunen som har det ekonomiska ansvaret för skolan. Dessutom är lagstiftningen sådan att socialtjänsten inte har full koll på antalet barn och ungdomar som placeras från andra kommuner (vi har försökt få statistik på antalet familjehemsplacerade barn i olika kommuner, men har inte fått siffror vare sig från Sveriges Kommuner och Regioner eller Socialstyrelsen).
Det verkar som mycket av detta oerhört viktiga arbete som familjehem ska göra, sker halvt utanför kommunernas insyn. Därmed blir det svårare för skolan, elevhälsan och socialtjänsten att planera och budgetera sina insatser.
Vi ställer frågan till politikerna i kommunen: Håller ni med om att placerande kommuner borde ta det fulla ekonomiska ansvaret för sina barn och ungdomar och inte lämpa över ansvaret på mottagande kommuner? Är ni i så fall beredda att agera för att täppa till det här hålet i välfärdsnätet?
Vi menar att regering och riksdag måste revidera lagstiftningen så att den förhindrar social dumpning, som belastar mindre kommuners ekonomi och i slutändan försvårar omsorgen av de barn och ungdomar med den största psykiska ohälsan och de allvarligaste sociala problemen i vårt samhälle. I grunden handlar frågan också om att staten behöver ta ett större ekonomiskt ansvar och öka på statsbidragen till kommunerna. Ska Sverige uppnå en likvärdig skola och likvärdig välfärd mellan kommunerna, så måste kommunerna få mer likvärdiga förutsättningar. Som det är nu riskerar klyftorna mellan rika och fattiga kommuner fortsätta att öka.
Vilka politiker i vår kommun tar den här bollen?
Boel Runesson, Roy Karlsson, Lars Övling, Kenneth Hardy Axelsson
Tankesmedjan Innsaei