Efter att på plats lyssnat till debatten om drogmissbruk vid kommunalfullmäktiges möte är jag, till viss del, beredd att hålla med alla som vill ge vård och inte straff för dem som missbrukar narkotika och vill bli kvitt sitt beroende.
En sak som tyvärr inte diskuterades var hur tillgången på narkotika skall kunna stoppas. Det är kanske inte så svårt att få tag i själva missbrukaren och konstatera att denne behöver vård, men väl där står man inför nästa svåra fråga. Vill den man ertappat verkligen ha vård? Vad skall hända om svaret blir nej? Skall det vara tvångsvård, eller ett fritt val att avstå och ändå slippa straff?
Leverans av narkotika sker i många olika led, allt från den som själv missbrukar som måste sälja eller langa för att få pengar till sitt eget missbruk. Det är oftast dessa som blir åtalade för narkotikabrott och i många fall rubriceras det som ”ringa narkotikabrott”. Väldigt sällan, för att inte säga aldrig, hör man att det har erbjudits vård i stället för straff.
Sverige skall inte införa vare sig en legalisering eller en avkriminalisering av narkotika. Även ett litet innehav för eget bruk skall vara ett brott också i fortsättningen. Men det är här som en ny syn på behovet av vård skulle kunna införas.
Ställer man upp på vård som leder till drogfrihet skall man slippa straff, men nekar man att få vård skall man straffas för narkotikabrott. Även om man frivilligt söker vård för sitt missbruk skall man slippa straff, vilket för övrigt är fullt möjligt redan i dag. Men samhället skall aldrig kalla det för en avkriminalisering!
Till slut har vi den stora frågan hur samhället skall kunna skydda de som står i begrepp att använda narkotika första gången i sitt liv. Om man på förhand vet att det inte är en kriminell handling man begår om det man köpt bara används för eget bruk så finns ingen som helst avskräckande effekt. Det är bara ett av problemen med en avkriminalisering, ännu värre vore det med en legalisering. De som hanterar narkotikaflödet och tjänar de största pengarna skulle jubla över ett sådant beslut.
Det är en mäktig uppgift som väntar våra politiker, risken är att den blir övermäktig!