Jag förstår att mitt handlade självklart har väckt berättigade frågor om öppenhet och transparens.
Enda vägen framåt är en fortsatt debatt om vad som hänt. Jag har själv försökt bidra till den. Så snart jag insåg vidden av mitt handlande, berättade jag för allmänheten om vad som hade hänt i form av en debattartikel och intervju i VT. De två korta saknade meningarna och deras innehåll har alltså varit kända för de som följer politiken i Västervik sedan årsskiftet. Och hård kritik i lokala medier har minsann inte uteblivit.
Jag är därför väldigt tacksam för det tålamod och stöd de lokala partikamraterna visat mig under de gångna månaderna. De, som är närmast berörda, torde rimligen ha bäst förutsättningar att förstå och värdera min stora dumhet. Ändå gav de mig, på ett ovanligt välbesökt nomineringsmöte, stöd i form av en stor majoritet.
Men i politiken kan det snabbt förändras. Det finns absolut ingenting som garanterar att det finns kvar efter Kommungranskarnas två program. Säkert kommer jag att framstå som en ömklig figur när jag ertappas med och ska förklara mina två mail rörande tomten Tändstickan 7. Men vilket brott är det som de saknade meningarna döljer?
Resultatet av den externa juridiska granskningen är positivt. Den friar mig, med undantag av de två saknade meningarna. Lagar och kommunala regler har följts och jag har inte varit jävig.
Jag tar emellertid inte alls mitt hittills starka stöd i partiet för givet. Men nu ska ju Kommungranskarnas två program äntligen sändas. Kan vi inte åtminstone låta allmänheten först ta del av deras innehåll? Jag vore därför oerhört tacksam om jag fick fortsätta att ha partiets villkorade stöd åtminstone tio dagar till. Eller är några så välinformerade om innehållet, och så fria från egen synd, att de tycker att stenkastningen kan börja direkt?