Till en början ofarliga rykten som att man ska dricka ett glas vatten var 15:e minut för att få bukt på viruset gick snabbt över i livsfarliga yttranden av mäktiga tjänstemän, varpå oskyldiga människor drack desinfektionsmedel och klor och förlorade hälsan och livet.
Kvarnhjulet snurrar i takt med ökande infektions- och dödssiffror. Konspirationsteorierna har en spännvidd från banalitet till hot, vilka förvånar mig, men gör mig också rädd.
Människor världen runt kämpar för livet, det egna, en älskad anhörigs, bekants eller helt enkelt en främlings, eftersom de arbetar som läkare, vårdpersonal eller till och med frivilliga på sjukhus och vårdinstitutioner världen över. Men vad är det som händer? Istället för att stödja alla dessa människor så gott vi kan går vi emot dem, försöker komplicera deras arbete och deras liv på ett respektlöst sätt!
Människor som nyttjar sin rikedom och/eller sin demokratiskt valda makt att bekämpa pandemin, som dag in, dag ut funderar över hur vi alla kan komma ur krisen, som donerar millioner för pandemiforskning och -bekämpning, faller offer för ofta befängda och motsägelsefulla konspirationsteorier.
Istället för att ge vår respekt till världens rika och ledande politiker för deras insats, smutskastar och fördömer vi dem för att de vill ta över världsmakten. Makten, som vi ändå gav dem i demokratiskt genomförda val för att tjäna och hjälpa oss i tider som dessa.
Självklart är läget otroligt skrämmande, jag tror ingen av oss kan undanta sig från att ha blivit påverkade av pandemin på något sätt. Världen runt kämpas de sedan numera 13 månader mot ensamhet, depression, fattigdom, hunger. Pandemin har konsekvenser som sträcker sig i alla samhälls- och ekonomiområden.
Men hjälper det verkligen, att använda rädslan för att polarisera samhället ännu mer, att försvaga en gemenskap i tider, där den ena så mycket behöver den andra? Att använda vår rädsla för att skada dem som har makt och pengar att kunna förändra något? Att använda vår rädsla för att ge skuld hellre än att se den i ansiktet precis där den är – i oss själva, vår sårbarhet, dödlighet och finansiella säkerhet?