Leif Östlings frustrerade och numera välkända uttryck ”Vad f*n får vi för pengarna?” ger många en igenkänning. Viljan att betala skatt står i regel i proportion till andelen skatt som betalas av lönen, men lika mycket beror det på hur vi upplever att våra skattepengar används.
Att bygga ett samhälle starkt med allt vad det innebär kräver naturligtvis ett icke obetydligt uttag av skatt, generellt finns det en acceptans för detta. Denna acceptans är dock inte konstant eller given, oavsett vad. Av den anledningen måste politikens främsta uppgift vara att säkerställa god hushållning för medborgarnas bästa.
En av de viktigare samhällsfunktionerna är en välfungerande trafikinfrastruktur, som kan stödja våra medborgerliga behov men också bidra till utveckling och tillväxt för både stad och landsbygd. Alla kan inte få allt hela tiden, det är något de flesta inser. Det finns en förståelse från medborgarens sida att tydliga prioriteringar måste göras, att allokera resurser dit de gör mest nytta.
Ett stort problem med infrastruktursatsningar i Sverige är att det är alltför vanligt att ideologi får styra. Beslut fattas på grundval av vad som bedöms vara en ”god handling” framför en avvägning mellan investeringarnas samhällsnyttor och samhällskostnader. Det har i årtionden resulterat i att våra politiker har prioriterat ned infrastrukturen till förmån för andra utgiftsposter som ansetts vara mer ideologiskt drivna. Det har medfört att den svenska trafikinfrastrukturen idag, generellt sett, är mycket eftersatt.
Så hur kommer vi ur detta ständigt svällande ideologiska träsk av utgifter som i sin tur tarvar ständiga skattehöjningar? Det borde vara enkelt, även om många politiker vill mena motsatsen. Det handlar om att prioritera samhällets kärnfunktioner, i allt från behovet av stabil och expanderbar energiproduktion till att säkerställa befolkningens behov av kommunikationer, transporter eller för all del skyddsrum, i både oro och fredstid.
Det måste bli ett slut på kortsiktigt effektsökeri och politiska luftslott, vi behöver en nystart i Sverige, vi ska inte behöva fråga oss vad vi får för skattepengarna. Det borde vara självklart att skatterna ska gå till utgiftsposter som syftar till att upprätthålla samhällskontraktet, där infrastrukturen är en viktig del. Det finns en underhållsskuld som tidigare politiska beslut har skapat. Främst ska resurser riktas dit de gör mest nytta för en ekonomisk, miljömässig och socialt hållbar utveckling över hela landet. Medborgarnas acceptans till skatteuttaget står i direkt relation till en tydlig prioritering av det som ger mest tillbaka, detta i motsats till majoriteten av politikernas vurm för att vara alla goda gåvors givare.
Medborgerlig Samling är en ny rörelse för en ny tid, med nya utmaningar, där gamla invanda trötta politiker för länge sedan förlorat sin relevans. Medborgerlig Samling består av en växande skara individer som tröttnat på krackelerande fasader och ideologiskt drivna svar på frågor som ingen har ställt. Den som ger sken av att vilja ge allt till alla, blir snart påkommen med att inte kunna ge något till någon. Vår övertygelse är att fokusera på rätt saker och prioritera bort oväsentligheter. Detta är vad Sverige behöver.