I dagarna har riksdagen tagit beslut om ytterligare en öronmärkt månad i föräldraförsäkringen, den så kallade ”tredje pappamånaden”.
Folkpartiet har sedan länge deklarerat att de kommer rösta med vänsterregeringen och Maria Arnholm (FP) säger sig företräda en ”progressiv liberalism” i den här frågan, hon menar att en tvingande lagstiftning är vad som krävs för ökad jämställdhet. Hon hävdar dessutom att beslutet i förlängningen kommer leda till att föräldrars frihet ökar, men jag har väldigt svårt att förstå det resonemanget.
Enligt mig är jämställdhet inte detsamma som tvång och inskränkta valmöjligheter, utan jämställdhet innebär att vi bereds lika möjligheter, där könet inte utgör ett hinder. Enligt lagstiftningen har kvinnor och män redan idag samma möjligheter att vara hemma med sina barn, det finns alltså inga hinder som beror på kön. Det är i och för sig populärt att skylla på ”strukturer”, men jag vill ändå belysa att ingen hindras på grund av reglerna i föräldraförsäkringen i dagsläget.
Frihet är motsatsen till tvång, att kunna välja själv, att ha möjlighet att pussla ihop dagarna hemma med barnet på det sätt som fungerar bäst i den specifika situation som familjen befinner sig i, med hänsyn till barnets behov. De flesta föräldrar vill faktiskt välja själva hur föräldraledigheten ska fördelas. Folkpartiet och vänsterns resonemang tar ingen som helst hänsyn till olika livssituationer. De tycks utgå ifrån att alla familjer är lika, att alla är tryggt anställda och att ingen är egenföretagare. För egenföretagaren kan det vara mycket svårt att ta ut tre månaders föräldraledighet utan att riskera levebrödet och företagets existens. Med de nya reglerna om ytterligare en månad av öronmärkta dagar i föräldraförsäkringen, kommer därför många barn till egenföretagare att få ännu färre dagar hemma med sina föräldrar och tvingas in i barnomsorgen tidigare än vad föräldrarna egentligen själva vill, det är inte heller säkert att barnet är redo.
Jag är givetvis en förespråkare av jämställdhet, men precis lika mycket förespråkar jag jämlikhet mellan olika grupper. Tycker inte vänstern och Folkpartiet att företagares barn ska ha samma rätt att vara hemma lika länge som barn till anställda?
När det gäller föräldraförsäkringen bör barnets behov komma i första hand och allt annat vara underordnat. Vi får inte offra barnens bästa, inte heller familjernas frihet, i jakten på en idealiserad jämställdhet.