Målet som politikerna satte upp för kommunaliseringens genomförande var: Att ge kommunerna större förutsättningar att anpassa skolorna efter lokala förutsättningar och behov, samt att öka lärandet genom att stärka den lokala demokratin och ge eleverna större möjlighet att påverka sin egen skolgång.
Men utvecklingen har gått i rakt motsatt riktning.
Lärarna har fått en kraftigt utökad undervisningstid, ett dokumentationsansvar som har blivit övermäktigt. Lärarutbildningarna har svårt att behålla sina studenter och intagningspoängen är på en historiskt låg nivå. I en undersökning bland 34 länder från 2016, ansåg cirka 50 procent av den svenska lärarkåren att de valt fel yrke.
Vi har intervjuat ett antal lärare från förskola till gymnasium och ställt frågan ”Hur ser din skolvardag ut?”. En majoritet beskriver en oro över undervisningskvaliteten.
”Jag håller ofta 2 klasser samtidigt, när folk vabbar och är sjuka. Det blir just ingen undervisning, mer som barnförvaring.”
”Jag sysslar mest med socialt katastrofarbete, alltså rena värdegrundsfrågor och lär elever hur de ska vara mot varandra och hur de ska uppträda mot vuxna. En sådan typ av fostran som borde vara gjord. Allt arbete som innebär utveckling av undervisningen hinns inte med. Man offrar undervisningskvalitet.”
” Att inte få köpa böcker och undervisningsmaterial och inte få vikarier utarmar undervisningen. Eleverna förlorar tid och får på grund av detta för lite undervisning.”
”Det är de stökiga eleverna som sätter ribban för arbetsron i klassrummet och de som får mest tid. Min värdefulla undervisningstid går år till att lära barn hur de ska vara mot varandra.”
”Jag bryter mot skollagen varje dag. Jag kan inte som ensam lärare ge mina barn i behov av särskilt stöd, det de har rätt till. Föräldrarna blir irriterade på mig, fastän skulden är politikernas totala okunskap i sitt beslutsfattande. Men de verkar nöjda med kvaliteten.”
”Jag och mina kollegor märker tydligt av att de minskade resurserna drabbar eleverna. Vi sliter hårt för att motverka detta, men vi är för få och färre blir vi. När barnen behöver fler vuxna tas lärartjänster bort, både på skola och fritids. Barn med stora stödbehov drabbas hårdast, men alla drabbas av vår dåliga arbetsmiljö. Klassrummen blir allt stökigare och allvarliga saker händer som inte borde få hända.”
”Min dagliga oro handlar om hur det ska gå för barnen, när vi inte får förutsättningar till riktig undervisning? De kommer att gå ut i samhället utan att kunna läsa och skriva ordentligt.”
Vad blir då konsekvenserna av lärarnas beskrivning av sin arbetsmiljö? Vi har redan 20 procent av eleverna från högstadiet, som inte ens klarar att få 8 betyg till en yrkesutbildning på gymnasienivå. Kommer de nya nedskärningarna att ytterligare fylla på med fler elever som hamnar utanför.
Det finns redan ett förslag på politikernivå att göra förskolans barngrupper ännu större och att ersätta förskollärare med barnskötare.
På vilket sätt främjar det målet att Västervik ska bli bästa skolkommun i regionen frågar vi Andreas Billtorp, ordförande i barn-och utbildningsnämnden. Ett mål som i våra ögon är ett svagt och otydligt mål.
Vad har Västerviks ledande politiker för plan för att få ungdomar i Västervik att vilja bli lärare?
Tankesmedjan Insaei
Boel Runesson
Roy Karlsson
Lasse Övling
Kenneth Hardy Axelsson
