Svar till landstingsråden Linda Fleetwood (V), Jessica Rydell (MP) och Lena Segerberg (S) i VT 5/4
Jag tror vi alla är överens om att den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga är en av vår tids största utmaningar. Däremot är jag inte överens med de rödgröna om hur vi ska angripa problemet.
Det är exempelvis viktigt att det finns en tydlig väg in för barn och unga som mår psykiskt dåligt. En stor fördel med de numera nedlagda Unga vuxna-mottagningarna, utöver att de både kunde ge hjälp direkt och slussa patienten vidare, var att de inte ställde krav på tidsbokning.
Fleetwood, Rydell och Segerberg skriver att den som mår dåligt ska kontakta sin hälsocentral. Det innebär att man måste göra en tidsbokning. Har man tur får man komma samma dag. Annars får man vänta, kanske flera dagar, beroende på hur högt trycket är på hälsocentralen i övrigt. Ett flertal hälsocentraler i länet har svårigheter med bemanningen vilket förstås kan leda till längre väntetider.
Landstinget har med andra ord skapat en onödig tröskel som inte fanns tidigare. Tidigare kunde ungdomar som kände sig psykiskt sköra kliva in direkt på mottagningen och få hjälp. Nu förväntas istället ungdomar med psykisk ohälsa bli sin egen vårdadministratör. De ska veta vilken hälsocentral de är listade hos, de ska ringa mellan vissa klockslag och hoppas att tiderna inte är slut för dagen, de ska sedan hoppas att tiden de får passar med skolans lektioner innan de slutligen får komma innanför dörrarna.
I mitt förra debattinlägg skrev jag att landstingets barn- och ungdomshälsa borde åka ut till länets skolor och informera om psykisk ohälsa. Detta för att eleverna ska få ökad kunskap och för att avdramatisera psykisk ohälsa. Fleetwood, Rydell och Segerberg svarar att barn- och ungdomshälsan gör detta i och med att de informerar skolornas lärare, rektorer, skolsköterskor och kuratorer. Men det är inte alls samma sak som att prata direkt med eleverna. Att överlåta åt lärare, som saknar specialistkompetens, att hålla information med eleverna minskar möjligheten att ställa frågor.
Nyligen släppte landstingets revisorer en granskningsrapport av vårdkedjan för unga med psykisk ohälsa. Rapporten konstaterar bland annat att barn- och ungdomshälsan behöver bli mer synlig. Ett sätt skulle då kunna vara att visa sig i klassrummen istället för på rektorsexpeditionerna. I samma rapport skriver man att "det kan finnas skäl att överväga att skapa en verksamhet av karaktären en-väg-in för att på så sätt möjliggöra en bättre vägledning och enklare tillgång till olika aktörers insatser". Rapporten efterlyser helt enkelt en verksamhet som påminner starkt om de nu nedlagda Unga vuxna-mottagningarna. Ska vi lyckas knäcka den psykiska ohälsan hos barn och unga måste vi kunna möta deras behov, då duger det inte med bokningstvång, onödiga väntetider och informationsinsatser ovanför ungdomarnas huvuden.