För oss vanliga, det vill säga de som inte är delar av vissa offentliga system, torde ordet ”semester” ingå i de flestas ordlista.
Semester innebär inte sällan att en aktör måste undersöka vilka olika alternativ som finns, fatta beslut om vad som skall prioriteras, planera verksamheten, allokera resurser (Det vill säga vad kostar kalaset i olika avseenden och vilken blir den förväntade nyttan?) och så genomföra det hela. Ja, till och med att processen inte sällan utlöser krav på en rejäl framförhållning.
Dock, den delen brukar vanligtvis lösa sig i de flesta fall. Vi pratar ju om en återkommande företeelse och en miss i framförhållningen vid ett tidigare tillfälle brukar leda till konsekvenser med så högt pedagogiskt värde att en felande gärna, och av ren självbevarelsedrift, undviker en upprepning i senare sammanhang.
I vårt landsting förefaller emellertid semesterperioden återkomma som Årets Överraskning. År efter år. Och utan att potentialen i ovannämnda pedagogik tycks ha fått något större genomslag.
Personalbrist, stängda avdelningar, spring- och hyrläkare, etc. är återkommande problem och frågan uppstår om vad det är som fattas hos de ansvariga som klarar, att med sådan bravur försätta vårdbehövande patienter och överansträngd personal i samma predikament gång efter gång.
Utöver allt detta verkar de ansvariga ha hamnat i uppfattningen att de vårdplatser på Västerviks sjukhus som har måst stängas under årets semesterperiod inte behöver öppnas igen, dock med upprätthållandet av tidigare generella vårdprestanda e f t e r semestrarna (!).
Allt sedan toppat med tidigare besked avseende den nivåstrukturering som tycks leda till en kompetensförsvagning b å d e i Kalmar och i Västervik.
Att den tidigare så uppskattade och så effektiva Överumsläkaren Göran Nilsson förefaller att ha belagts med yrkesförbud inom Kalmar läns landsting förtjänar därtill ett eget kapitel. Överums-mottagningen står ju fortfarande tom!
En förklaring till att nuvarande läge är som det är – för övrigt påpekat vid flera tidigare tillfällen, och av flera observatörer, utan att några mera påtagliga förbättringar har kunnat observeras – torde väl endast härledas till kompetensen hos politikerna i den rödgröna majoriteten.
Det vill säga landstingsråden Anders Henriksson (s), Lena Segerberg (s), Jessica Rydell (mp) och Linda Fleetwood (v) vilka delar ansvaret för en ekonomiskt och medicinskt havererad politik.
Nästa val ligger ju fortfarande en bit fram i tiden, men kanske att vi röstberättigade – inte minst i norra länsdelen – borde tänka över vilka vi vill ge fortsatt förtroende och därtill att personvalen till landstinget i och med det kan vara av väl så stor betydelse för oss, som de till riksdagen.
Kan man tycka.