Svar till Christer Anderséns insändare i VT 19/4
Det är bra med ifrågasättande och engagemang i konfirmandarbetet, både från konfirmander och från andra. I det här fallet från Christer Andersén, vars text ger mig anledning att klargöra några saker.
För det första gäller det vad konfirmationen i Svenska Kyrkan innebär och vad det är som konfirmeras. I Svenska Kyrkans riktlinjer för konfirmandarbetet kan man bland annat läsa: ”Konfirmationen bekräftar och levandegör nåden och kallelsen som ges i dopet. I konfirmationsgudstjänsten bekräftas dopets löfte om Guds nåd och närvaro i konfirmandernas liv och Guds sändning av dem. Detta kommer till uttryck i handpåläggning och bön om den heliga Anden” Konfirmationen handlar i Svenska kyrkan alltså främst om att Guds gåva i dopet bekräftas, snarare än att konfirmanden bekräftar sin tro. Christer Andersén tycks här ha missuppfattat konfirmationens syfte.
För det andra är Svenska Kyrkan mycket väl medveten om att vi lever i ett samhälle där den organiserade, formulerade och medvetna gudstron förlorat mycket mark. Det är helt riktigt som Christer Andersén skriver att vi försöker vinna det han kallar ”tappade själar”. Vi brukar dock kalla det mission snarare än marknadsföring och varje tid har haft olika sätt att bedriva den på. Det har aldrig gått av sig självt som Christer Andersén verkar tro. Vi söker vår tids sätt att sprida vårt budskap, förkunna Guds ord och be om att Gud väcker en levande tro. Vi skäms inte för att vi missionerar, det är vårt uppdrag. Man skulle till och med kunna säga vårt existensberättigande.
För det tredje finns det ingenting som inte har med kyrka, tro och religion att göra. Den Gud vi tror på är varje människas upphov och älskar varje människa. Allt hon sysslar med intresserar därför Gud: matlagning, idrott, dataspel, musik, fysik och allting annat vi kan komma på. Alla mänsklig aktivitet kan man förstå och se på ett nytt och djupare sätt med trons glasögon. Det gäller förstås också i konfirmationen och därför kan vi frimodigt koppla den samman med i stort sätt vad som helst som intresserar ungdomarna utan att svika vår tro och vårt uppdrag. Eller konfirmanden, för den delen.
För det fjärde är det riktigt att vi som arbetar i kyrkan, anställda och ideella, anstränger oss för att göra konfirmationstiden intressant, rolig och givande. Samma sak gäller för dem som för vuxna, ska vi frivilligt göra något måste det vara intressant, roligt och givande. Lyckligtvis är konfirmandtidens undervisning, samtal och lek kring den kristna tron och de stora livsfrågorna intressant, rolig och givande, men man kan behöva lite uppmuntran och hjälp för att upptäcka det.
För det femte är det sant att vi i Svenska Kyrkan är fårskallar. Men vi har en bra herde.