Svar till Jonas Jalkteg och Hans Ellervik, Westerwikspartiet i VT 23/1
Det är inte så illa ställt med kulturanslagen i Västervik, som Westerwikspartiets Jonas Jalkteg och Hans Ellervik uppger i VT.
Siffrorna är gamla och anslagen har ökat. Senast tillgängliga statistik från Myndigheten för kulturanalys 2016 visar ett nettoanslag på 894 kronor per invånare.
Dessutom är statistiken bedräglig. Svenska mästare på kultur är Umeå. Deras höga anslag beror på en kommunal operaensemble, Norrlandsoperan, som 2016 kostade kommunens skattebetalare 28,2 miljoner kronor.
Delar av Västerviks kultur finansieras utanför kulturbudgeten. Sparbanksstiftelsen är en allt viktigare bidragsgivare, Västervik är den enda kommunen i landet där ett fastighetsbolag svarar för delar av kulturutbudet och Visfestivalen får bidrag direkt från kommunstyrelsen.
Statistiken kan således inte användas för att ranka kommuner.
Kulturen har andra problem. Västervik får knappt del av länets satsningar på kultur och här finns behov av korrigeringar. 2016 framträdde till exempel länsmusiken vid nio tillfällen i Västervik. I Oskarshamn var det 67 konserter, Mönsterås 41 och Kalmar 93.
Inte heller jämnare fördelning av länsresurserna är någon lösning. Den stora bromsklossen är att vi som bor här förväntar oss gratis kultur och helst ska kaffet ingå. Vidare är allt färre intresserade av att arbeta ideellt.
Delvis beror det här på att hela stödsystemet för kultur, från kommun upp till Statens kulturråd, är centralstyrt. Tjänstemän och politiker bestämmer vad som ska göras och sedan förutsätts ideella krafter dansa efter deras pipa.
Ideellt kan de flesta arbeta om frågan ligger dem varmt om hjärtat. Men vem offrar sin fritid på att förverkliga något som tjänstemän bestämt? För ett par år sedan diskuterade jag gratiskulturen under sommaren med en kommunal företrädare. Den slog ut vår varietésatsning. Svaret är belysande: ”Ingen har bett er hålla på med det där”.
Lägg till detta ett stort problem vars politiskt korrekta beskrivning är att ingen blir profet i sin egen stad. Egna påhitt uppskattas inte i Västervik.
De stora problemen för kulturen i Västervik är bristande intresse, betalningsvilja, lyhördhet och acceptans för enskilda personers och gruppers idéer. Kommunen förväntas ordna allt gratis.