Jag lyssnade på en intervju i P4 Kalmar med William Hogland, professor vid Linnéuniversitetet. Han talade om hur han sett hur klimatförändringarna redan påverkat många av de platser han besökt. Framför allt talade han om vad som kan hända när jordens glaciärer i Himalaya smälter på grund av att temperaturen på jorden stiger. Det leder till brist på färskvatten i områden där cirka 40 procent av jordens befolkning är bosatta. Följden blir stora folkvandringar eftersom ingen kan leva utan färskvatten. Han sade till slut att alla måste hjälpas åt att förhindra klimatförändringar.

Det William Hogland talade om fick mig att tänka på en debattartikel i VT den 15 januari 2024 där riksdagsledamoten Gudrun Brunegård (KD) slår sig för bröstet och anser att hennes parti har utfört stordåd när det gäller att sänka priset på fossila bränslen genom att begränsa den så kallade reduktionsplikten. Reduktionsplikten innebär att det tillsätts en viss mängd biodrivmedel för att minska utsläppen av växthusgaser, framförallt koldioxid som är en av de största orsakerna till att medeltemperaturen på jorden stiger. 

I artikeln skriver Gudrun Brunegård om alla stora problem som de höga priserna på drivmedel har ställt till med på grund av reduktionsplikten. Hon nämner även hur Rysslands invasion av Ukraina medförde högre oljepriser och hur livsmedelspriserna steg och gjorde det allt dyrare att leva för att det inte längre kunde exporteras spannmål från de av Ryssland ockuperade hamnarna i Ukraina. Hon skriver även om hur omsorgspersonal inte kunde ta sig till kvällspasset på äldreboendet, eller hur föräldrar inte längre kunde skjutsa sina barn till fritidsaktiviteterna på grund av de höga drivmedelspriserna. Ja hon ifrågasatte till och med om det skulle vara möjligt att bo kvar på landet och i mindre orter.

Men då hände något fantastiskt, enligt Gudrun Brunegård, hon skriver: ”I det läget slog sig åter några kloka kristdemokrater samman och räknade på hur kostnaderna vid pump kunde minskas, för att rädda familjernas hushållsekonomi, men också en lång rad företag som dignade under prisökningarna”. Vad det var för åtgärder man då talade om skrivs inte ut i artikeln, men i dag vet vi vad slutresultatet blev, en minskning av inblandningen av fossilfria drivmedel i bensin och diesel.

Det Gudrun Brunegård skriver i sin artikel visar i ett nötskal den klimatpolitik som den av Sverigedemokraternas stöd helt beroende regeringen just nu för. Inte med ett enda ord nämner hon hur åtgärden påverkar den globala uppvärmningen eller klimatförändringarna. I stället för att minska utsläppen har man i ett enda slag kraftigt ökat dem genom att minska reduktionsplikten för drivmedel. 

Jag undrar nu när ”några kloka kristdemokrater” åter slår sig ner och räknar på hur det ska gå att förhindra de folkvandringar William Hogland talade om i radioprogrammet skall kunna undvikas i stället för den ökade klimatpåverkan man nu åstadkommit?