I VT den 25 oktober kan vi läsa att våldet sliter på landets poliskår. Justitieminister Gunnar Strömmer använde orden ”extremt läge” när han kommenterade den pågående vålds- och mordvågen.
En stat brukar anses ha två kärnuppdrag. De är att skydda samhälle och medborgare mot våld från inre och yttre fiender, alltså polis/rättsväsende och försvar. När nu staten brister i sitt uppdrag ställs krav på skärpta lagar.
Lagskärpningar i all ära, men de är inget värda utan fler poliser som kan se till att de efterlevs. I Polistidningen den 2 oktober kan vi läsa att ”Målet om 26 200 poliser 2024 har avfärdats som ouppnåeligt av Polisförbundet och Brå. Nu har även Polismyndigheten tappat hoppet”. Målet var att under perioden 2016 fram till 2025 öka antalet poliser från 20 000 till 26 200. Under de gångna sex åren till och med 2022 har poliskåren växt med drygt 1 900 personer och uppgick därmed till totalt cirka 21 900 vid senaste årsskiftet. För att nå målet på 26 200 krävs det nu en ökning på 4 300 (26 200 minus 21 900) under de två återstående åren. Det innebär att det under två år måste tillkomma dubbelt så många poliser som under de tidigare sex!
Men det var inget fel på målet i sig. Tvärtom. Betänk att målet sattes för sju år sedan, alltså långt innan den senaste stegringen av våldet. I dag ligger säkert nivån på det antalet poliser som behövs ännu högre.
Det normala, när man har svårt att rekrytera, är att man höjer lönerna rejält och det sambandet torde även gälla polislöner. När Margret Thatcher blev premiärminister 1979 höjde hon under två år polisernas löner med sammanlagt 45 procent. Ett annat sätt att öka polisyrkets attraktivitet vore att göra utbildningen gratis.
Ansvaret för att målet nu blivit ouppnåeligt faller främst på förra regeringen, dock flyttas det för var dag alltmer över på den nya. Ett år har redan gått. Det har blivit värre. Därför handlar det nu om att på alla sätt snabbt söka ta igen de tidigare försummelserna. Årets budget är i det fallet en stor besvikelse. Det logiska i ett ”extremt läge” hade varit att lägga en ”extrem” budget och tydligt prioritera polis/rättsväsende. Det gör dessvärre inte regeringen. Läser vi i polismyndighetens budgetunderlag 2023, så noterar den visserligen behovet av att ”erbjuda konkurrenskraftiga lönenivåer”, men har inga siffror alls på vad det innebär eller hur det ska uppnås.
Kraftigt höjda polislöner är den enda omedelbara åtgärden som kan signalera en trovärdig väg för att vända utvecklingen. Sedan begriper alla att det kommer att ta tid att vända utvecklingen och uthålligt stärka polis/rättsväsende. Men då har vi i alla fall börjat. Ett förlorat skydd mot inre våld är ett existentiellt hot mot varje samhälle, även det svenska. Det hotet måste mötas med alla krafter NU! Kraftigt höjda polislöner måste vara ett självklart vapen i den kampen.