Över just den gamla skåpmaten som journalister och politiker levt gott på under ett par decennier. Och som därmed ännu en gång får spy ut sin galla över det parti (som i motsats till dem själva..!) har haft rätt i allting hittills. Där faktiskt ALLT gick precis åt det "helvete" som de förutsåg och varnade för. Men för döva öron. Eller snarare för de som inte vill höra. Som inte ens orkar se alternativen. Och utan att rannsaka sig själva dessutom.
Men allt partiet sa ansågs inte "partipolitiskt korrekt". Utan bara "rasistiskt och främlingsfientligt". I motsats till de själva ("de goda") som ville ta hit hela världen. Till landet som ville vara världens goda samvete, ängel och samarit. Kosta vad det kosta ville... men öppna våra hjärtan skulle vi. Utan någon konsekvensanalys.
I konsekvensens namn blir då frågan, man måste ställa sig (efter allas frossande i SD:s så kallade "historiebeskrivning"): Ska vi sluta handla på Ikea då också? Bara för att Ingvar Kamprad en gång var så kallad nazist? Och ska vi frysa ut de anställda och alla kunder som numera handlar där? För att grundarens historia inte heller var i paritet med eftervärldens dubbelmoraliska klokhet?
Jag bara undrar, vad som är viktigast – att värna om vårt eget folks välmående och framtid, eller att inför världens beundrande blickar och applåder få framstå som de försakande och saliga asketerna. Som hellre offrar sig själva på godhetens altare. I den politiska korrekthetens namn.