Bakgrunden Àr att kommunerna bebygger den hÀr typen av platser eller lÀgger konstgrÀs pÄ dem, vilket stoppar anvÀndning för kultur.
Undersökningen har genererat viktiga bifynd. Det visar sig att kommunerna inte vet vad de sjÀlva Àr och vilka förpliktelser de har enligt grundlagen. IstÀllet betraktar de sig sjÀlva som företag. Till exempel försöker kommunerna styra vilken typ av kultur de tycker ska erbjudas pÄ vissa platser och vissa tider pÄ Äret. Planeringen brukar utgÄ frÄn besöksnÀringens behov.
Kommuner Àr inte företag. De kan liknas vid samfÀlligheter, med uppgift att sörja för gemensamma funktioner samt att bistÄ dem som befinner sig i kommunen, medborgare och besökare.
En av kommunens uppgifter Àr att tillse att grundlÀggande fri- och rÀttigheter skyddas. Till dessa hör allmÀnna sammankomster, vilket Àr allt frÄn politiska möten till cirkusförestÀllningar. Den som tvivlar kan lÀsa regeringsformen 2 kap 1 §. RÀttslÀget Àr klarlagt med domar i flera förvaltningsrÀtter, efter överklaganden frÄn koranbrÀnnaren Rasmus Paludan.
Cirkusakademiens tolkning Àr att kommunerna Àr skyldiga att tillhandahÄlla platser för allmÀnna sammankomster. Vi kommer att lÄta pröva det rÀttsligt, genom att cirkusar under vintern söker polistillstÄnd för nÀsta sÀsong utan angivande av önskad plats. Polisen skickar Àrendet vidare till kommunen som enligt ordningslagen ska lÀmna ett yttrande. Detta Àr myndighetsbeslut som kan överklagas. (Ordningslagen 3 kap 16 § andra stycket).
Domarna i fallet med koranbrÀnnaren visar att kommunerna mÄste plocka fram platser. Enda möjligheten att stoppa allmÀnna sammankomster Àr att arrangemanget i sig utgör en fara för ordning, sÀkerhet eller trafik.
Ett annat bifynd Àr vad kommuner byggt och planerar att bygga pÄ offentliga platser. Var och varannan kommun satsar pÄ multihallar, vilka Àven kallas arenor. Alla tror att satsningarna till stor del ska finansieras med uthyrning för allt frÄn mÀssor till konserter. Redan idag hÀnvisar vissa kommuner Àven utomhuskultur till sina teatrar i centralorterna.
En kommunal teater i landets medelstora kommuner kostar 50 000 kr och uppÄt per förestÀllning. Hyrorna för de arenor som byggs blir minst lika höga. Kostnader pÄ den nivÄn klarar bara landets mest kÀnda artister och arrangemang som bygger pÄ offentliga bidrag och storskaligt utnyttjande av gratis arbetskraft.
Problemet som blir tydligt i undersökningen Àr större Àn bristen pÄ spelplatser för utomhuskultur. Landets kommuner hotar att kvÀva det fria kulturlivet och förvandla kultur till en resurs för den egna platsmarknadsföringen och för marknadsföring av den lokala besöksnÀringen.