Kommunens kalkyler grovt missvisande för småföretagare

Det bästa Västerviks kommun kan göra för att hjälpa småföretagarna, är att beräkna kommunens verkliga kostnader för olika tjänster och redovisa dessa offentligt.

Kommunen bör redovisa sina verkliga kostnader för olika tjänster för att det ska bli tydligt för småföretagarna, anser debattören Janne Näsström.

Kommunen bör redovisa sina verkliga kostnader för olika tjänster för att det ska bli tydligt för småföretagarna, anser debattören Janne Näsström.

Foto: VT/TT

Debatt2021-10-14 06:12
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tyvärr är kommunens nuvarande kalkyler grovt missvisande. Det handlar vanligen om särkostnadskalkyler som inte tar hänsyn till hela kostnadsmassan. Den småföretagare som räknar så, går snabbt i konkurs.  

Vad som krävs är fullkostnadskalkyler, där allt balanseras ut på producerade timmar. Det är så varje företagare måste räkna.  

Låt oss ta hemtjänst som exempel. Nytta produceras när personalen befinner sig hos brukarna. Allt annat är, för att tala industrins Leanspråk, slöseri som fördyrar tjänsten.  

I kalkylen ska allt ingå. Lön, arbetsgivaravgift, avtalsenliga förmåner, transporter, lokaler, arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, rehabilitering, vidareutbildning, möten och, vilket kommuner har för vana att glömma bort, all administration som är förenad med tjänsten. Så måste varje företagare räkna, för det finns inte ”nån annan” som betalar. Allt måste täckas med den nytta som kunden betalar för.  

Bli inte förvånad om den här beräkningsmetoden visar att en timme hemtjänst kostar tusen kronor. Men det är så kommunen måste kalkylera för att klargöra vad som är billigast för skattebetalarna, att producera tjänsten i egen regi eller att köpa in den.  

Jag har fört det här resonemanget i andra sammanhang. Invändningen brukar vara att småföretagare har lägre kostnader än stora organisationer. Det får även hugade nyföretagare höra när de söker råd hos näringsfrämjare.  

Alla med grundläggande utbildning i ekonomi vet att det inte är sant. Sanningen är den motsatta. Förklaringen ligger i skalfördelar, samma argument som används för att slå ihop skolor, sjukhus, regioner och så vidare.  

I större organisationer kan fasta kostnader spridas på fler personer och en större omsättning, medarbetarna kan specialisera sig och bli skickligare inom sitt område, delar av arbetet kan rationaliseras och automatiseras, stora organisationer har rabatt på allt inklusive porto och dessutom betalar de en mindre andel av omsättningen i skatter och avgifter. Det sista beror på att skatt i företag och andra verksamheter i huvudsak tas ut på löner. Genom att fler producerar mer i en större organisation, blir andelen skatter och avgifter mindre. Det är ingen skatt på arbete utfört av datorsystem och robotar.  

Nu finns det även skalnackdelar, men om dessa inte kan balanseras med skalfördelarna och kostnaderna räknar per timmer eller produkt blir högre än om en småföretagare gjort jobbet, då har organisationen inte något existensberättigande. Stora organisationer finns endast och enbart för att de gör jobbet bättre och billigare.  

Jag och övriga småföretagare i Västerviks kommun ser fram mot en redovisning av kommunens verkliga kostnader för olika tjänster.