Är det rimligt med 170 miljoner mer till kollektivtrafiken när behoven är stora i sjukvården?
Kollektivtrafik är en stor och viktig uppgift för Region Kalmar län, men den måste bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt och med realistiska ambitioner för att inte äventyra regionens ekonomi.
Det har varit vår ingång i arbetet med den nya plan för kollektivtrafiken som beslutas nu och som ska vara giltig för hela 2020-talet. Att göra upp en sådan plan i dessa tider är naturligtvis en mycket svår uppgift. När arbetet påbörjades hade ännu ingen hört talas om coronaviruset. Hur detta virus på längre sikt kommer att påverka det gemensamma resandet på bussar och tåg är fortfarande svårt att säga.
Men – och detta är vår första invändning – man måste i alla fall räkna med att effekterna kan bli bestående. Under året med coronapandemin har människor ställt om och ändrat levnadsvanor. Arbete och studier läggs upp på ett annat sätt idag än för ett år sedan. Synen på trängsel har också blivit mycket mer negativ. Man kan naturligtvis hoppas att allt återgår till det vanliga. Men som folkvalda med ansvar för kollektivtrafikens ekonomi måste vi ta höjd för att effekterna av coronapandemin kan bli både stora och långvariga.
Vår andra invändning är att planen bygger på att invånarna i Kalmar län istället ökar sitt resande med buss och tåg fram till 2029. Målet i planen är en ökning av antalet resor med 3,5 procent årligen. Detta är mycket snabbare än befolkningsökningen. För att målet ska kunna nås, måste varje invånare göra i snitt 30 procent fler resor än idag. Vi har svårt att se realismen i den kalkylen, i synnerhet mot bakgrund av att antalet invånare i arbetsför ålder väntas minska under 2020-talet.
Vår tredje invändning, slutligen, gäller ekonomin. Målet om ett ökat antal resor innebär att det år 2029 ska produceras fyra miljoner fler resor med buss och tåg än idag. Den genomsnittliga kostnaden för att producera en resa med kollektivtrafik i länet är 83,86 kronor. Fyra miljoner fler resor innebär med dagens kostnadsnivå en ökning med 335 miljoner kronor.
Det är sant att en del av kostnadsökningen täcks av biljettförsäljningen. Men denna försäljning täcker idag långt mindre än hälften av kostnaderna. Om och när biljettintäkterna åter kan uppgå till 50 procent av kostnaderna vet idag ingen. Den politiska majoriteten i regionen, S-ledda Länsunionen, strök rentav målet på kort sikt i den senaste budgeten.
Men även om det skulle nås innebär planen alltså att kollektivtrafiken kommer att kräva nästan 170 miljoner kronor mer av skattebetalarna år 2029 än den gjorde 2019.
Som om inte detta vore tillräckligt oroväckande ställer nu Länsunionen ut nya löften om att bygga ut kollektivtrafiken. Nyligen gav man ”grönt ljus” till pendeltågstrafik på Stångådalsbanan, innan någon analys av ekonomin i projektet har hunnit göras.
Risken är stor för att Länsunionen på detta sätt lägger grunden till en ny skattehöjning. Alternativt blir effekten att ambitionerna inom sjukvården, som finansieras med samma skatt, måste sänkas. För oss kristdemokrater och moderater är prioriteringarna tydliga. Kollektivtrafiken är viktig, men får aldrig konkurrera ut sjukvården. Kostnaderna för trafiken måste ner, intäkterna måste upp. Tyvärr saknas alla förslag i den riktningen från Länsunionen.