Kollektivtrafiken behöver tänka nytt – det gällde före coronapandemin och det gäller ännu mer nu. I arbetet med en strategi för Kalmar läns kollektivtrafik under 2020-talet har vi försökt få in detta perspektiv. 

Även om vi gärna hade sett ännu mer nytänkande ser vi positivt i synnerhet på ett utvecklingsområde som beskrivs i strategin, så kallad kombinerad mobilitet.

Vad döljs bakom detta krångliga begrepp? Det är inget mindre än en revolution. Utgångspunkten är inte vad som passar producenten, kollektivtrafikmyndigheten, utan vilka behov resenären har. Vi vill skapa den enkla resan. Det finns ingen konflikt eller konkurrens mellan offentligt och privat, utan resenären ska enkelt kombinera alla slags resor vem som än erbjuder dem. Och framgången mäts inte i hur många resenärer kollektivtrafiken ”tar” från bilarna, utan hur mycket invånarnas vardag förenklas.

I förslaget till så kallat trafikförsörjningsprogram som nu behandlas står det: ”Kombinerad mobilitet blir allt viktigare för att möta framtidens behov av resor. Trängseln i stadskärnorna tillsammans med starkare miljökrav gör att olika sätt att förflytta sig behöver kombineras.”

Och beskrivningen fortsätter: ”Bilen är oöverträffad för resor på landsbygden. För resor från landsbygd till stad, eller i och i närheten av staden, kan parkering vid viktiga bytespunkter eller infartsparkeringar (pendlingsparkering) för fortsatt resa i stark kollektivtrafik utgöra en möjlighet för att minska behovet av parkeringsplatser i centrum. Cykelpooler med koppling till kollektivtrafiken och viktiga målpunkter i staden eller samhället öppnar för ett nytt sätt att klara hela resan.”

Detta är precis det synsätt som behövs. För mycket av strävan inom kollektivtrafiken har handlat om att konkurrera med bilen på områden där bilen är överlägsen. Det är ett tvivelaktigt sätt att hushålla med skattemedel.

I praktiken har också kollektivtrafiken konkurrerat med cykling, vilket ur både miljö- och folkhälsoperspektiv är klart olyckligt. När bil, kollektivtrafik och cykel kombineras istället för att konkurrera blir helheten mycket bättre.

Idén om kombinerad mobilitet är inte alldeles ny. Den finns med även i den nu gällande strategin, där det talas om en gemensam sökmotor som redovisar såväl privata initiativ för mobil samåkning som utbudet i den samhällsstödda trafiken. Detta skulle vara angeläget att utveckla särskilt för områden vid sidan om de starka stråken.

Men vi hoppas och bedömer att utvecklingen under kommande år kommer att gå snabbare än den har gjort hittills. Det finns inga politiska, ekonomiska eller miljömässiga skäl till att olika sätt att färdas ska ställas mot varandra. Det finns heller inget skäl att se offentligt driven trafik som ”finare” än privata alternativ. Alla har sin funktion och är bra på sina områden.

Däremot tror vi att det offentliga behöver ta ett större ansvar för att främja kombinerad mobilitet. De tekniska utmaningarna är inte särskilt stora. Frågan är om politiken förmår uppbåda den energi och kreativitet som krävs.