Det är med viss stolthet jag har kunnat delta i arbetet med utredningen om hur vi kan stärka lokalt åtgärdsarbete för att nå målet ”ingen övergödning”. Stolthet då Västerviksmodellen med tema vatten-organisering kommunalt är både nationellt och internationellt tongivande i framgångsrikt samarbete för att minska näringsläckage och nyttja näring cirkulärt i kretslopp.
Genomgående avgör lokala förutsättningar insatsen och de mest sårbara områdena ska vi åtgärda först. Åtgärder ska vara funktionella och uppdaterade till övergödningsproblematik i ett förändrat klimat.
Därför är förslaget om lagändring i miljöbalken – att konstruerat vatten/våtmarker för vattenfördröjning, fosfordammar och tvåstegsdiken och liknande tas bort ur strandskyddsförordningen. Ingen ska tveka att göra bra saker med vattensamlingar för miljö och ekosystem på sin fastighet. Fosfor är en resurs som peakar på den globala marknaden och måste hushållas med, kväve är som alla säkert vet potent del av övergödningsproblematiken.
Utredningen är tydlig – minska andelen kemikaliegödsel och öka cirkulationen/kretsloppet av näringsämnen på hemmaplan.
Det är här hästnäringen kommer in. Landets 350 000 hästar genererar 2,9 miljoner ton träck och urin (kväve/fosfor) och motsvarar nästan 20 procent av den totala mängden stallgödsel från jordbruksdjur men ingår inte i lantbruksföretagen.
76 procent av hästarna befinner sig dessutom tätortsnära där det finns problem att få ett fungerande kretslopp på gödsel samt ofta med hårt betestryck och rasthagar utan vegetation. Hästhållning ligger oftast utanför lantbruksföretag varför det föreligger behov av uppdatering kring handhavande och förebyggande arbete. Även här pekas på vikten av lokal hänsyn, markernas känslighet och naturligtvis djurtätheten.
Till skillnad från moderata falangen i dagens debattinlägg – Veronica och Katarina – är jag inte rädd för fakta och ser behovet av kunskapsbyggnad för att vi gemensamt ska leva upp till de nödvändiga målen att skydda vårt så viktiga livsmedel vatten mot föroreningar.
Frågan är: Klarar hästhållare att på frivillig väg göra ett lyft eller krävs skarpa lagkrav? Ja, det återstår att se och jag lägger ingen värdering i det. Uppdraget var att belysa stora källor med förslag på åtgärder då näringsläckage från hästnäringen står för 20 procent. Då behöver något göras. Hoppas ni delar den uppfattningen.
Åter till frågan om ridsport och hästverksamhet. Jag är positiv till all verksamhet som bidrar till ett betat kulturlandskap och aktiv fritid för människor. Den folkhälsofrämjande och psykosociala delen i att umgås och ta hand om djur kan inte underskattas. Hästar är och kommer att vara en naturlig del både som näringsverksamhet och fritid i vår kommun, det ser jag som en självklarhet.
Vill även poängtera som den trädgårdsmänniska jag är att hästgödsel utgör en utmärkt grund till en frodig trädgård – även unik i att skapa vårvintervarma odlingsbäddar för tidiga primörer. Hästnäringen skulle kunna förädla sitt gödsel kommersiellt och bidra till ett aktivt näringsliv. Tillväxt på riktigt – det som växer och gror! (Detta förutsätter att avmaskningsmedel och antibiotika inte förekommer i höga halter som ibland uppträder i anslutning till hårt drivna tävlingsstall).
Moderaterna är svaret skyldig – är man beredd att de facto göra åtgärder så vi kan leva upp till 2030-målen kring ingen övergödning?