Det var ingen nådig kritik Carl-Wiktor Svensson (KD) levererade i VT den 17 maj mot de som talar för ett naturanpassat skogsbruk. Enligt honom är det fortsatt kalhyggesbruk som gäller, det vill säga Kalhugg och Demolera, vilket borde vara den egentliga betydelsen av KD. Nåväl, alla är välbekanta med att KD:s landsbygdsminister verkar för ett fortsatt industrifiske i Östersjön, vilket kommer leda till att strömmingen utrotas, och även att alla större rovdjur i största möjliga utsträckning ska skjutas. Nu verkar KD även för att omvandla alla naturskogar till plantager och virkesåkrar. Har alla naturälskare utrotats i hans parti?
En nyligen gjord undersökning visade att nästan 9 av 10 svenskar under året för enkäten var ute i skogen för att få naturupplevelser. Allra helst vill man vistas i naturskogar, det vill säga gammal skog som innehåller många trädslag i olika åldrar och hyser alla de andra arter som trivs där. Naturskog har blivit en alltmer minskad andel av skogen sedan det idag förhärskande kalhyggesbruket infördes på 1950-talet. Det var tidigare generationers skogsbönder som skapade naturskogarna men det är de senaste generationerna som efter påtryckning från skogsindustrin omvandlar naturskogarna till virkesåkrar och plantager med endast ett trädslag. Och skogsindustrin vill fortsätta förödelsen av naturskog för kortsiktiga ekonomiska vinster. All vetenskap, utom den som finansieras av skogsindustrin, förordar ett annat mer naturanpassat och hållbart skogsbruk.
Det nuvarande skogsbruket med kalhuggning och markberedning har stor negativ påverkan på ungefär 1400 arter enligt Rödlistade arter i Sverige 2020, SLU. Det är generellt arter som kräver eller gynnas av skoglig kontinuitet eftersom dessa arter inte överlever att skogen kalhuggs och markbereds.
Andelen gammal skog är liten, speciellt i södra Sverige. Enligt Skogsdata 2023 (SLU) är endast 6 % av produktionsskogen i Götaland äldre än 120 år, vilket är en skog som formellt definieras som ”gammal skog” i södra Sverige. Även denna gamla skog, som behövs för biologisk mångfald, är nu starkt hotad av att kalhuggas och omvandlas till virkesåker. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att kalhyggesbruket inte är hållbart, varken ur biologisk eller ur långsiktig ekonomisk synpunkt.
Jag är uppväxt på landet, där det då fanns gamla naturskogar, och brinner för att en levande natur med biologisk mångfald ska finnas kvar även för framtida generationer av människor. Därför är det min önskan att alla naturälskande skogsägare gör sin röst hörd och medverkar till ett naturanpassat och ekonomiskt hållbart skogsbruk för att bevara och återskapa skogar med rik artförekomst, där människan kan finnas som en art bland alla andra arter.
Larsgunnar Nilsson
Partipolitiskt obunden naturälskare