För att kunna hantera detta har EU aktiverat det så kallade massflyktsdirektivet. På så vis kan vi ge dessa människor omedelbart skydd utan att de behöver söka asyl. Därmed undviker vi att EU:s medlemsstaters asylsystem överbelastas. Detta är bra.

Men regeringen måste ”planera för det värsta och hoppas på det bästa”. Det gör man inte. Det finns dessvärre tydliga tecken på att vi återigen ser en regering som inte förmår att planera för ett scenario där betydligt fler söker sig till Sverige och därför saknar en handlingsplan för hur detta ska hanteras.

Det är svårt att veta hur många ukrainare som kommer att ta sig till Sverige eftersom de har så kallad viseringsfrihet, alltså rätt att färdas mellan medlemsstater och att vistas i vårt land. Uppgifter gör gällande att upp mot 40 000 personer (10/3) redan har tagit sig till Sverige från Ukraina. Samtidigt räknar Migrationsverket med att de på sex veckor endast kan skapa 8 000 ytterligare platser, utöver de 2 000 platser som är lediga i dagsläget. Det gör att vi inom kort kan få en omfattande platsbrist.

Polen har tagit ett mycket stort ansvar. Redan finns drygt en och en halv miljon ukrainare i Polen. Det kan snabbt uppstå en situation där skolplatser, sjukvårds- och omsorgsinsatser inte är tillräckliga. I en sådan situation är det troligt att många väljer att röra sig mot andra länder, däribland Sverige som har en erkänt god välfärdsstat och uppfattas som fungerande och välmående.

Hoppet om att kriget tar slut och flyktingar kan återvända får inte övertrumfa behovet av att vi förbereder oss för en situation som blir långt allvarligare än vad prognoserna säger. Utöver boende har vi som samhälle skyldighet att erbjuda flyktingar skola, sjukvård och omsorg. Det kommer att ställa hela Sverige inför en oerhört stor utmaning.

Därför har vi uppmanat regeringen: gå in i ett beredskapsläge på alla fronter så att vi säkerställer ett ordnat, humant och säkert mottagande av de flyktingar som utgörs främst av kvinnor, barn och äldre i en oerhört osäker tid. 

Som kristdemokrater ser vi ett par åtgärder som givna:

• Regeringen måste ta på sig ledartröjan och inte ännu en gång huka bakom någon myndighet. Migrationsverkets boendeplatser räcker inte, därför måste landets kommuner och vårt civilsamhälle bjudas in och samordnas för att få till ett värdigt och ordnat mottagande av ukrainska flyktingar. 

• Stärk upp de inre gränskontrollerna. Vi måste veta hur många och vilka det är som kommer hit. Vi vet av erfarenhet att bland alla de som nu flyr gömmer sig människor som är potentiellt samhällsfarliga och utgör ett säkerhetshot. Direktivet som nu aktiveras gäller inte endast ukrainare utan också tredjelandsmedborgare och statslösa som befinner sig i Ukraina. Nyligen utsattes Polen (och EU) av ett hybridangrepp där migranter från bland annat Irak flög till Belarus för att ta sig in i Polen och EU.

Med detta massflyktsdirektiv beger vi oss ut på okänd mark. Direktivet har aldrig aktiverats sedan det antogs 2001 efter erfarenheterna från Balkan. Vilken praktisk effekt direktivet får vet vi inte, inte heller hur fördelningen mellan medlemsstaterna inom EU kommer se ut. Vi i Sverige måste vara beredda att ta vårt ansvar för alla de kvinnor, barn och äldre som lämnar sina män, pappor och barn för att undkomma den ryska invasionen. Det hade vi förväntat av våra grannländer om det hade varit vi som blivit angripna.