Innan Ebba Busch Thor blivit partiledare skrev hon tillsammans med andra kristdemokratiska lokalpolitiker från olika delar av landet en klok och framsynt debattartikel i Svenska Dagbladet (2013-04-19).
Artikelns rubrik var “Stoppa stödet till vindkraften“. I texten framhåller Busch med flera att “Trots alla miljarder är nyttan för klimatet alltså mycket liten. Sverige använder redan idag nästan ingen fossil elproduktion.“ Artikeln sammanfattas med att “Vi anser det inte motiverat med mer subventioner i elproduktion“.
Hösten 2014 vann socialdemokratin valet. Men kanske nöjdast var Miljöpartiet, som i regeringen fick ta hand om miljöfrågorna. Subventionsnivåerna till vindkraft fortsatte uppåt. Energiöverenskommelsen träffades 2016 mellan alla partier utom Sverigedemokraterna, Liberalerna och Vänstern. Miljömålsberedningen genomförde sitt uppdrag under Anders Wijkmans (KD) ledning, och detta ledde 2017 till Klimatlagen, stödd av alla partier utom Sverigedemokraterna.
Under stor del av nuvarande mandatperiod var Ebba Busch Thor frånvarande av familjeskäl. Lösningen blev sådär, och kanske ska inte Ebba lastas för det. Hur som helst så gav partiet sitt stöd till såväl energiöverenskommelsen som Klimatlagen. Vad gäller Klimatlagen lyssnade partiet mer på Miljöpartiets än på Lagrådets rekommendation.
Inför valet 2014 hade vi uppfattningen att Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor stod för en klok och realistisk hållning i energi- och naturvårdsfrågorna. Den linjen har nu ersatts av Anders Wijkmans och Miljöpartiets enligt vår mening motsatta linje, vilket bidragit till att KD tillsammans med MP nu hänger på gärdesgården kring 3-4 %-strecket.
Långsiktigt kommer det inte att ses som en merit, om det med åren bekräftas att KD bundit sig vid en insektsangripen mast – om än i sällskap med andra.
Än finns möjligen chansen för Kristdemokratin att skaka om spelbordet, och i någon mån påverka skeendet, men finns viljan?