Detta föranleder oss att reagera och dessutom i ett helikopterperspektiv. Det finns väl ingen idag levande person, som inte känner oro inför framtiden. De, som reagerar först med existentiell ångest, visar detta tydligt.
I din beskrivning kan man sätta likhetstecken mellan välstånd och konsumtion och i nuvarande konsumtionshastigheter skenar vi in i väggen på grund av att vi konsumerar mer än sju jordklot.
I radioprogrammet Nordengren och Epstein har de startat en serie kring vad som kännetecknar en intellektuell och en av de presumtiva intellektuella sa att man måste vara historiskt kunnig för att kallas intellektuell.
Utifrån detta resonemang kan vi med god historieåterblick titta tillbaka på gamla kulturer, som rasat samman. Det gäller aztekerna, mayaindianerna, romarriket, grekerna med flera. Det gemensamma för dem allihop var att de aldrig kände sig nöjda utan hela tiden ville ha mer tills hela deras kultur rasade samman av sjukdomar, svält, krig och liknande.
Det är inte långt bort till att vi kan hamna där.
Oss veterligen har ingen kultur tagit ett steg tillbaka någonsin, för att de varit nöjda med det som naturen ger. Och här någonstans ligger lösningen på stora existentiella problem.
Om vi använder konsumtion istället för välstånd blir det lättare att förstå vad vi behöver göra.
Den energikris vi just har är här för att stanna. Vattenkraften ska ses över de närmaste tjugo åren för att åtgärda rovdriften på vår natur. Klimatet har en av nobelpristagarna varnat för att vi inte kommer nå och hålla oss under det uppsatta målet om högst 1,5 graders temperaturhöjning. Reaktion på vindkraftens etablering växer sig stark. Odlingsbara ytor minskar. Folkvandringar ligger latent och pyr och kan snabbt explodera.
Detta är bara några exempel på att vi bör se över vår situation i stort som smått, genom att minska på energikonsumtion/välstånd, och det redan igår.
Kärnkraften var en återvändsgränd vi snarast ska backa ur, om än till priset av minskat välstånd.