Ett ökat behov av ny elproduktion kan inte generas av ny kärnkraft. Så kan verkligheten för framtida svensk elproduktion sammanfattas.

I den nya elkrävande industrin, där framför allt kolfri stålproduktion ligger i startgroparna, ersätter vätgas kol vid borttagandet av syret i järnmalmen. Även de nya storskaliga batterifabrikerna kräver stora mängder mer el. Men både stålverken och batterifabrikerna kräver förnyelsebar el. Denna elkraft kan produceras med vatten-, sol- eller vindkraft.

Möjligheterna att öka vattenkraften är mycket begränsad. Detta gäller även ny solenergi även om många nya solceller installeras. Solenergin kan troligtvis utökas från dagens 2 till cirka 10 TWh, men det ökade behovet är beräknat till minst 100 TWh. Så det räcker inte!

Det nya ”gröna” stålet är dels behov av direkt el, dels indirekt behov av el då vätgasen ska produceras av förnyelsebar el till en låg kostnad. Elektrisk tillverkning av vätgas görs med hjälp av elektrolys som spjälkar vatten (H2O) till vätgas (H2) och syre (O). Denna elektrolys blir mer och mer kostnadseffektiv eftersom efterfrågan av vätgas är stor på marknaden och väntas att bli än större.

Kärnkraft har aldrig varit något alternativ för produktion av vätgas för ”grönt” stål. Att det skulle bli för dyrt är en faktor, men lika viktigt för stålindustrin är att kärnkraft inte är definierad såsom förnyelsebar, hållbar och inte heller fossilfri trots att det ständigt upprepas lögner att så skulle vara fallet. Kärnkraft genererar cirka tio gånger mer koldioxid än vindkraft. Ukrainakriget visar också att kärnkraftverk kan innebära en stor säkerhetsrisk. Det är möjligt att SMR (Small Modular Reactors) i en framtid kostnadsmässigt kan konkurrera med traditionella kärnreaktorer, men dock inte med vindkraft.

Ny kärnkraft har alltså ingen plats i den ökade efterfrågan på ny elproduktion i Sverige.

Sverige har däremot unika möjligheter att producera stora mängder el och indirekt vätgas från vindkraft och då framför allt från en havsbaserad sådan. Men det krävs att våra politiker är beredda att ta ansvar för Sveriges framtida industris utveckling och vår arbetsmarknad. Den första åtgärden borde vara att besluta att havsbaserad vindkraft blir till ett riksintresse och att de berörda kommunerna får del av intäkterna från vindkraften.

Sveriges framtida energiproduktion får inte och ska inte vara ett politiskt jippo där vår framtid bestäms av partiers kortsiktiga agendor och politikers tyckanden. Den måste bestämmas av seriösa människors hållbara ställningstagande och forskarnas vedertagna erfarenheter.