Är Israel dömt att leva med återkommande terrordåd? Frågan ställs efter den våg av attacker mot civila israeler som startade i oktober förra året och, med växlande intensitet, fortfarande pågår. Det enkla svaret på frågan är – ja, tyvärr.
Den israeliska ockupationen av Palestina har nu gått in på sitt femtionde (!) år. Ständigt nya murar, stängsel och militära avspärrningar gör livet hela tiden mer outhärdligt för palestinierna. Allt mer mark beslagtas, människor fördrivs, bostäder och olivlundar förstörs, fängslanden och tortyr – även av barn – ökar liksom utomrättsliga avrättningar. Sedan Osloavtalet om en tvåstatslösning 1993 har Israel tredubblat sina illegala bosättare på Västbanken till nu omkring 600 000. En mur, dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren, avskiljer palestinier från varandra, bönder från deras jordar och barn från deras skolor. Över 500 militärposteringar gör det i stort sett omöjligt att röra sig fritt i det palestinska området.
Sedan 1987 har palestinierna tre gånger revolterat mot ockupationen. De första upproren, intifadorna, var huvudsakligen av icke-våldsnatur. Den nu pågående intifadan - ”kniv-intifadan” eller ”den enskilda intifadan” är av en annan typ. Dels finns inget palestinskt ledarskap som går att arrestera och fängsla för att få stopp på upproret. Dels utförs dåden av enskilda individer som, var för sig eller i grupp om högst två eller tre individer, planerat och beväpnat sig. Oftast används knivar eller, ibland, olika fordon – men på senare tid har skjutvapen börjat dyka upp.
Enligt den palestinska polisen ökar antalet skjutvapen nu snabbt på Västbanken. Vapnen smugglas in eller, i ökande omfattning, tillverkas lokalt i underjordiska vapensmedjor. En del av dem har mycket dålig kvalitet vilket räddat livet på attackerade israeler när de i samband med attentat klickat. Även om den israeliska armén fortsätter att skjuta ihjäl palestinier – hittills över 200, de flesta obeväpnade och utan relation till något som helst terrordåd – så kommer man inte att kunna stoppa vågen av allt bättre beväpnade militanter som inte tvekar att offra sina egna och andras liv i protest mot en ockupation man inte ser något slut på.
Israel har i stort sett att välja på att avsluta ockupationen, ta hem sina militärer och bosättare och erkänna staten Palestinas rätt att existera i fred vid sidan av Israel – eller ta konsekvenserna av en ökande våldsanvändning, och offra sina egna medborgare i nya terrordåd, för möjligheten att uppnå den sionistiska visionen att erövra och kolonisera ett annat folks land. Det mesta talar i nuläget för att man valt den sistnämnda vägen.