Sällan har det varit så uppenbart att vi människor här på jorden är sammanlänkade med varandra, som nu när en pandemi sveper över världen i den ena vågen efter den andra.
På liknande sätt är det med naturkatastrofer. Ett vulkanutbrott på Island för några år sedan gav efterverkningar på flygtrafiken i flera länder i både Europa och Amerika. Och miljön. Både synliga och osynliga föroreningar, som läkemedelsrester, plastpåsar och mikroskopiska partiklar, följer med vindar och vattenströmmar och påverkar både människor och djur. För att inte tala om krig, interna konflikter och politisk oro. Med dagens kommunikationer påverkas även avlägsna länder som Sverige av flyktingströmmar från både Asien, Latinamerika och Afrika.
Vi har ett ansvar för våra medmänniskor. Vi är satta att förvalta jordens resurser. Människovärdet, solidariteten och förvaltarskapet ligger i kristdemokratins DNA, den filosofi som ligger till grund för kristdemokratisk etik och politik. Detsamma gäller synen att ett starkt samhälle byggs underifrån, från de naturliga gemenskaperna i familjer, grannsamverkan, föreningsliv och kooperativ.
På den grunden konstaterar Kristdemokraterna att vi har en medmänsklig skyldighet att hjälpa våra medmänniskor. Vi står upp för att en procent av landets BNP ska gå till bistånd, för att utveckla förutsättningar för våra bröder och systrar att kunna försörja sina familjer, ge sina barn skolgång, utbildning, hälso- och sjukvård osv.
För oss kristdemokrater är det naturligt att stödja civilsamhällesorganisationer, som kyrkor, föreningar och kooperativ, som finns där människor bor och verkar, för att skola människor i demokratiskt arbete, även i länder där det demokratiska utrymmet är begränsat.
Som en konsekvens av alla människors lika värde vill vi lyfta fram flickors och kvinnors lika rättigheter till liv, hälsa, utveckling och självförverkligande. Vi vet sanningen i uttrycket ”Ge en man en fisk och du ger honom mat för dagen, lär honom fiska och du ger honom mat för resten av livet. Utbilda en kvinna och du utvecklar hela samhället.” När kvinnor får mikrolån för att utveckla småföretagsamhet vet vi att behållningen i första hand går till barnens skolgång. Man kan byta grästaket mot ett mer motståndskraftigt plåttak och göra andra förbättringar av levnadsvillkoren. Hjälp till självhjälp helt enkelt. Mikrolån betalas som regel tillbaka samvetsgrant och kan sedan användas i nya projekt.
Det behövs också stöd till samhällsbärande institutioner. Ett grundläggande utbildningsväsende. Fungerande hälso- och sjukvård för alla. Utbildning av polis, rättsväsende och offentlig förvaltning, liksom stöd till oberoende revision och åklagarmyndighet för att få bort korruption. Sådana långsiktiga insatser är fundamentalt nödvändiga för att ge folket tilltro till att kunna leva och förverkliga sina livsdrömmar i hemlandet, istället för att lockas till en lång och farlig flykt till en osäker tillvaro i en annan del av världen.
Men frågan är om inte det mest akuta just nu, under rådande pandemi, är att bidra till massvaccinationer i utvecklingsländerna. Med endast en procent vaccinerade riskerar Afrikas folkrika länder bli en reservoar där nya, än farligare mutationer kan uppstå och spridas. I pandemins spår har utvecklingen backat. Redan har miljontals barn gått miste om skolgång och hundratusentals flickor gifts bort. Det är definitivt inte läge att dra ned biståndet!